Med dessa ordmassor vill jag önska er ett gott nytt år! (och en god bekantskap med konstnären bakom dem).
pop
iväg
2010
smällare
stjärnklart
glittraglitter
gott nytt år!
minusgrader
champagnen
korkar flyger
aldrig åter 09
20091230
20091214
Personalens julläsning - en tvåårig tradition
I år gjorde jag samma rundfrågning bland bibliotekets personal som Birgitta Lindén gjorde i fjol: Vad ska du läsa i jul?
Sen skall jag läsa en massa Alfons-böcker för min dotter.
Carina Granberg
Majgull Axelssons Aprilhäxan har stått i bokhyllan länge nog och väntat på mig, och nu hoppas jag äntligen bli färdig att läsa den. Boken skildrar fyra systrars olika personligheter och deras relation till varandra. Den ska visst vara riktigt fängslande samtidigt som den är skriven med både värme och humor. De jag pratat med som har läst Aprilhäxan har gett den fantastiska lovord, så lite nyfiken blir man ju…
Först ut blir Per Petterson nya bok Jag förbannar tidens flod. Jag läste hans första bok Ut och stjäla hästar som kom på svenska för flera år sedan. Jag blev väldigt förtjust i den och har väntat på att han skulle komma med en ny. Och nu har den kommit. Visserligen har den inte fått
lika bra recensioner och innehållet kan låta lite deprimerande; cancersjuk mor,
En deckare vill jag också läsa men då väljer jag ingen av de nya utan tänker ta Kjell Eri
kssons första bok om kriminalinspektör Ann Lindell, Den upplysta stigen. Jag läste den när den kom ut och även någon/några av de följande men sedan blev det inte fler. Nu har jag bestämt mig för att läsa alla tio böckerna i serien och väljer att börja från allra första början. Kjell Eriksson tycker jag hör till de bästa av de svenska deckarförfattarna men han har hamnat lite i skuggan av de lite mer mediekåta (ursäkta språket) kollegorna.
Nästa bok jag tänker läsa publicerades första gången 1888, och är skriven av Oscar Wilde. Boken som heter Sagor, har en moralisk tendens och huvudtemat i Wildes sagor handlar om hur egoism och högmod besegras genom självuppoffring, godhet och kärlek. Detta innebär dock inte att sagan alltid slutar lyckligt.
Årets önskeläsning och jultips lyder som följer:
Johan Rasmussen
Godard, Robert: För glömda synders skull. 
Verkar vara en deckare av nått slag. Boken trycktes först på svenska, av nån underlig anledning, och är ännu inte utgiven på engelska.
Toro, Guillermo del: Släktet. En vampyrrysare och första delen av en planerad triologi. Författad av bla. del Toro, som i normala fall verkar som producent/regissör i Hollywood. Kan bli platt fall, eller helt enkelt alldeles underbart...
Verkar vara en deckare av nått slag. Boken trycktes först på svenska, av nån underlig anledning, och är ännu inte utgiven på engelska.
Toro, Guillermo del: Släktet. En vampyrrysare och första delen av en planerad triologi. Författad av bla. del Toro, som i normala fall verkar som producent/regissör i Hollywood. Kan bli platt fall, eller helt enkelt alldeles underbart...
Sen skall jag läsa en massa Alfons-böcker för min dotter.
Carina GranbergMajgull Axelssons Aprilhäxan har stått i bokhyllan länge nog och väntat på mig, och nu hoppas jag äntligen bli färdig att läsa den. Boken skildrar fyra systrars olika personligheter och deras relation till varandra. Den ska visst vara riktigt fängslande samtidigt som den är skriven med både värme och humor. De jag pratat med som har läst Aprilhäxan har gett den fantastiska lovord, så lite nyfiken blir man ju…
I mp3:n lyssnar jag på deckaren Hon som tittade in av Karin Wahlberg. En läkare hittas påkörd och dör senare på sjukhuset. Allt verkar vara en olyckshändelse, men det ska snart visa sig att det ligger en mörk historia bakom.
Christina Odenhammer 
Här är två av de böcker jag tänker läsa i jul:
Här är två av de böcker jag tänker läsa i jul:
1. Karlsson, Jonas, Den perfekte vännen : noveller. Hoppas den är lika bra som hans första bok, Det andra målet. Rekommenderas till alla som känner sig tveksamma till att läsa noveller.
2. Coterill, Colin, Den motvillige kommunisten : ett fall för dr Siri. En deckardebut i en annorlunda miljö och med en läkare som huvudperson. Kanske ett alternativ för alla som älskar Damernas detektivbyrå och Mma Ramotsve.
Birgitta Lindén
Jag planerar att läsa tre böcker under julhelgerna i år. Genom att begränsa det till tre så hoppas jag att de verkligen ska bli lästa.
Jag planerar att läsa tre böcker under julhelgerna i år. Genom att begränsa det till tre så hoppas jag att de verkligen ska bli lästa.
Först ut blir Per Petterson nya bok Jag förbannar tidens flod. Jag läste hans första bok Ut och stjäla hästar som kom på svenska för flera år sedan. Jag blev väldigt förtjust i den och har väntat på att han skulle komma med en ny. Och nu har den kommit. Visserligen har den inte fått
lika bra recensioner och innehållet kan låta lite deprimerande; cancersjuk mor, mor-son-uppgörelse, skilsmässa m.m., och egentligen är jag inte så förtjust i relationsromaner, men jag tänker läsa den ändå, om inte annat så för det vackra språkets skull.
Skulle jag mot förmodan bli alltför deprimerad av denna så tror jag att jag blir desto mer uppiggad av nästa bok som är Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den hittade jag av en slump häromdagen och tyckte den lät kul och lättsam och något i stil med Paasilinnas skrönor. Den handlar om Allan, som ska fylla 100 år och flyr från sitt kalas genom att trots sina 100 år kliva ut genom fönstret och försvinna. Därefter följer en månadslång jakt genom Sverige - på honom och hans nyfunna vänner. "Dråplig humor, samhällssatir, ironi och ett rasande gott humör kännetecknar denna Jonas Jonassons debutroman som ger oss hela 1900-talet i en skrattspegel." står det i Bibliotekstjänsts recension. Det tycker jag bådar gott. Den tänker jag dessutom ge i julklapp till en mig närstående person.
En deckare vill jag också läsa men då väljer jag ingen av de nya utan tänker ta Kjell Eri
kssons första bok om kriminalinspektör Ann Lindell, Den upplysta stigen. Jag läste den när den kom ut och även någon/några av de följande men sedan blev det inte fler. Nu har jag bestämt mig för att läsa alla tio böckerna i serien och väljer att börja från allra första början. Kjell Eriksson tycker jag hör till de bästa av de svenska deckarförfattarna men han har hamnat lite i skuggan av de lite mer mediekåta (ursäkta språket) kollegorna.För övrigt tänker jag ägna mig åt god mat, långa vandringar och mitt barnbarn.
Christina Fäldt
Jag läser Marco Polos äventyr i Kina av Milton Rugoff. Boken handlar om Marco Polo
och hans äventyr i Kina, hur han som sjuttonåring fick följa med sin far och farbror till den Mongoliske härskaren Kublai Kahns hov iKina. Deras resa påbörjades 1271, vilken bland annat kom att gå längs sidenvägen. Detta är en bok med många vackra illustrationer och kartor.
Marco Polos resor i Kina har varit ett omdiskuterat ämne genom många århundraden, och den vetenskapliga världen har ställt sig frågan huruvida Marco Polo verkligen personligen besökte Kina under 1200-talet. En del forskare anser att flera viktiga händelser som var karaktäristiska för just 1200-talets Kina, helt tycks ha gått Marco Polo förbi. Andra forskare menar att viss fakta från denna tid överensstämmer med Marco Polos egna berättelser. Marco Polo s
jälv lär ha sagt strax före sin död: ”Jag har inte berättat hälften av vad jag såg, ty jag visste att jag inte skulle bli trodd.”
Jag läser Marco Polos äventyr i Kina av Milton Rugoff. Boken handlar om Marco Polo
och hans äventyr i Kina, hur han som sjuttonåring fick följa med sin far och farbror till den Mongoliske härskaren Kublai Kahns hov iKina. Deras resa påbörjades 1271, vilken bland annat kom att gå längs sidenvägen. Detta är en bok med många vackra illustrationer och kartor.Marco Polos resor i Kina har varit ett omdiskuterat ämne genom många århundraden, och den vetenskapliga världen har ställt sig frågan huruvida Marco Polo verkligen personligen besökte Kina under 1200-talet. En del forskare anser att flera viktiga händelser som var karaktäristiska för just 1200-talets Kina, helt tycks ha gått Marco Polo förbi. Andra forskare menar att viss fakta från denna tid överensstämmer med Marco Polos egna berättelser. Marco Polo s
jälv lär ha sagt strax före sin död: ”Jag har inte berättat hälften av vad jag såg, ty jag visste att jag inte skulle bli trodd.”Nästa bok jag tänker läsa publicerades första gången 1888, och är skriven av Oscar Wilde. Boken som heter Sagor, har en moralisk tendens och huvudtemat i Wildes sagor handlar om hur egoism och högmod besegras genom självuppoffring, godhet och kärlek. Detta innebär dock inte att sagan alltid slutar lyckligt.
Linnéa Eriksson
Liksom förra året är jag mitt inne i en Gertrude Stein-bok, denna gång är det Paris Franc
e från 1940. Stein talar om hur frankrike och fransmännen är, samt hur föfattare och konstnärer fungerar, på sitt eget mycket bestämda och fascinerande vis. Som alltid hör hundar och mat till ämnena som behandlas. Och kriget. Det andra världskrigets begynnelse i detta fall, hon upplevde ju och skrev inifrån de b
åda världskrigen.
Liksom förra året är jag mitt inne i en Gertrude Stein-bok, denna gång är det Paris Franc
e från 1940. Stein talar om hur frankrike och fransmännen är, samt hur föfattare och konstnärer fungerar, på sitt eget mycket bestämda och fascinerande vis. Som alltid hör hundar och mat till ämnena som behandlas. Och kriget. Det andra världskrigets begynnelse i detta fall, hon upplevde ju och skrev inifrån de b
åda världskrigen.Samtidigt varvar jag med lite lättare läsning till kvällen med Art Spiegelmans Maus - a survivors tale, en biografi om författarens far som överlevde förintelsen i Polen. (Alltså, temat är inte det lätta i den här boken - det är det tilltalande serieformatet jag syftar på.) Som titeln antyder tecknas judarna som möss. Nazisterna är katter. Pappans berättelse, som börjar där han träffar författarens mor och just nu befinner sig i en bunker i ett judiskt getto, varvas med den nutida relationen mellan den rätt så besvärlige gamle mannen och hans nyfikne, kanske egoistiske?, son.
Efter de två ska jag påbörja Everything is illuminated (Allt är upplyst på svenska) av Jona
than Safran Foer. Den fortsätter på mitt andra världskrigs-tema (som faktiskt är helt oavsiktligt!) för huvudpersonen åker till Ukraina för att finna kvinnan som räddade hans morfader undan nazisterna. Historien utspelar sig under bilresan på vägen dit. Från flera håll har jag hört att efter den här boken (och hans andra bok) är det ingenting annat som duger att läsas. En sådan kommentar som får förväntningarna att skjuta riktigt högt. Ofta över målet. Vi får se...
than Safran Foer. Den fortsätter på mitt andra världskrigs-tema (som faktiskt är helt oavsiktligt!) för huvudpersonen åker till Ukraina för att finna kvinnan som räddade hans morfader undan nazisterna. Historien utspelar sig under bilresan på vägen dit. Från flera håll har jag hört att efter den här boken (och hans andra bok) är det ingenting annat som duger att läsas. En sådan kommentar som får förväntningarna att skjuta riktigt högt. Ofta över målet. Vi får se...God jul och god läsning!
önskar vi från biblioteket.
önskar vi från biblioteket.
Ur läsanteckningarna
Nu står Alttings mått (se föregående inlägg) på hyllan, för er att kasta er över!
Några av mina nedkrafsade favoritstycken ur denna sprängfyllda och skarpa, allting ifrågasättande debut!:
"Mät det som kan mätas, och gör det som inte kan mätas mätbart!" (kallat Galileis imperativ).
I kontrast till det: Granströms egna " Vi skapar mätningen [...] vi [ger] upphov till ett helt nytt fenomen hos verkligheten, vars egenskaper i någon mening kan bestämmas: detta fenomen är den relation som etableras mellan det tänkta subjektet och hennes objekt, mellan måttstock och uppmätt."
Och slutligen ananlysen tillämpat på pornografin, textens röda tråd, med "Pornografen, vetenskapsmannen. Förenade i sin upptagenhet av kvantifiering; av längd , volym, vikt. [...] Människan alltings mått, måttet människans allt. 84-53-78; femininitetens gyllene snitt. Kvinnligheten skall vägas och mätas; jämnt ett skålpund kött."
En massa frågor, några spännande svar, men framför allt kvardröjande frågor att själv ta ställning till.
"Vad är en mätning?"
"Varför penetration, varför inte omslutande?"
Någonting att fundera över under julhelgen.
Några av mina nedkrafsade favoritstycken ur denna sprängfyllda och skarpa, allting ifrågasättande debut!:
"Mät det som kan mätas, och gör det som inte kan mätas mätbart!" (kallat Galileis imperativ).
I kontrast till det: Granströms egna " Vi skapar mätningen [...] vi [ger] upphov till ett helt nytt fenomen hos verkligheten, vars egenskaper i någon mening kan bestämmas: detta fenomen är den relation som etableras mellan det tänkta subjektet och hennes objekt, mellan måttstock och uppmätt."
Och slutligen ananlysen tillämpat på pornografin, textens röda tråd, med "Pornografen, vetenskapsmannen. Förenade i sin upptagenhet av kvantifiering; av längd , volym, vikt. [...] Människan alltings mått, måttet människans allt. 84-53-78; femininitetens gyllene snitt. Kvinnligheten skall vägas och mätas; jämnt ett skålpund kött."
En massa frågor, några spännande svar, men framför allt kvardröjande frågor att själv ta ställning till.
"Vad är en mätning?"
"Varför penetration, varför inte omslutande?"
Någonting att fundera över under julhelgen.
20091207
Vin och Litteratur
Nästa torsdag, 10/12, är det åter dags för den utomordentliga litteraturklubben Stanza att ta plats på Inkonsts scen i Malmö. Konceptet är enkelt och genialt: några poeter och en scen, några åskådare och lite förfriskningar. Här ser ni den aktuella uppställningen.
I våra hyllor finns också Helena Granströms "Alltings mått", som för övrigt också har ett mycket tilltalande omslag. (Kanske blir det mer och mer berättigat att döma boken efter dess omslag?)En bok som verkar svår-klassificerad. På vårt, och Malmös, bibliotek är det en filosofisk skrift. Hos Stanza är det en dikt- och essäbok, i likhet med förlagets "svindlande poetisk essä". Den här boken har jag inte läst, så jag kan inte motstå att norpa med mig den hem idag. Men jag lovar att läsa snabbt, för det verkar unikt och intressant! Författaren är teoretisk fysiker och matematiker och ska enligt bokens baksida behandla ämnen som "språkliga dimensioner av kroppen", pornografi, konsumism, stadsmiljö och det västerländska kulturarvets inverkan på individen. Allt på 117 sidor.
Hos oss kan du låna Jonas Bruns vackra bok (inte bara innehålet, utsidan också) om en lite missanpassad zoolog, vars forskarpassion återuppväcks när han kommer över en gammal plansch föreställande en amfibie. Texten utgörs av hans loggbok varvat med det bestiarium som hans vördade handledare aldrig hann färdigställa. Det är en envis jakt på det gäckande djuret, och en tanke väcks som inte går att slå bort: var de en gång människor som valde att återvända till havet?
"Allting har kommit ur havet. En dag kan det välja att återvända"
I våra hyllor finns också Helena Granströms "Alltings mått", som för övrigt också har ett mycket tilltalande omslag. (Kanske blir det mer och mer berättigat att döma boken efter dess omslag?)En bok som verkar svår-klassificerad. På vårt, och Malmös, bibliotek är det en filosofisk skrift. Hos Stanza är det en dikt- och essäbok, i likhet med förlagets "svindlande poetisk essä". Den här boken har jag inte läst, så jag kan inte motstå att norpa med mig den hem idag. Men jag lovar att läsa snabbt, för det verkar unikt och intressant! Författaren är teoretisk fysiker och matematiker och ska enligt bokens baksida behandla ämnen som "språkliga dimensioner av kroppen", pornografi, konsumism, stadsmiljö och det västerländska kulturarvets inverkan på individen. Allt på 117 sidor.Först till kvarn kan alltså läsa in sig på Brun och alla kan lyssna in sig på ett axplock av det senaste inom svensk litteratur på torsdag.
20091130
Paris genom tiden genom radiovågorna
Jag älskar radio! Och med radio menar jag p1. Just nu längtar jag efter att få ladda ner den senaste klassikern i biblioteket om mellankrigstidens Paris. Frihet och modernism heter den, och samtal kring bland andra Gertrude Stein (geniet) utlovas. Jag tror jag tidigare skrivit om hur det känns som jag har varit med "då det hände" i Paris när jag läser Stein. Som om jag känner de stora konstnärerna och författarna och de (i mitt frankofila huvud) romantiska miljöerna omkring dem alla.
Det ska visst talas om Steins "Paris, Frankrike" som jag av en händelse köpte i Paris i förra veckan. Det är dessa trådar som väver ett nät genom ens liv. Jag älskar dem också!
Andra kändisar det ska frotteras med är till exempel Ernst Hemingway (som var ett Gertude Stein-fan) och James Joyce.
Så mot 30-dagarsarkivet eller poddradion och insup den Parisiska, svunna atmosfären. Detta kommer bli riktigt bra (eller var, för de som lyckades lyssna live då vågorna sändes genom luften).
A bientôt
Hälsar er tillgivne frankofila (för dagen) romantiker
Det ska visst talas om Steins "Paris, Frankrike" som jag av en händelse köpte i Paris i förra veckan. Det är dessa trådar som väver ett nät genom ens liv. Jag älskar dem också!
Andra kändisar det ska frotteras med är till exempel Ernst Hemingway (som var ett Gertude Stein-fan) och James Joyce.
Så mot 30-dagarsarkivet eller poddradion och insup den Parisiska, svunna atmosfären. Detta kommer bli riktigt bra (eller var, för de som lyckades lyssna live då vågorna sändes genom luften).
A bientôt
Hälsar er tillgivne frankofila (för dagen) romantiker
20091116
Om: Persepolis. Av: Serienovis
Jag har börjat läsa serier, tror jag. Det har aldrig funnits riktigt i min värld som något alternativ i litteraturvalet. Inte av någon speciell anledning, det har bara inte funnits. Men de senaste årens uppsving för genren, inte minst i Malmö med serieskolan i kvarnby, har fångat in även mig.
Så plötsligt en dag hamnade jag framför seriehyllan och kände ett starkt sug efter att läsa Marjane Satrapis självbiografiska serie Persepolis. Nu är det dags, tänkte jag, och gick hem och sträckläste alla fyra delarna . Att läsa Persepolis är i allra högsta grad att dras in i en annan värld. Det börjar när Marjane är tio år gammal, år 1980, precis efter den islamiska revolutionen som för henne innebär slöjtvång i skolan. Det fortsätter genom en ständigt pågående motståndskamp med ett överhängande hot om arrestering och tortyr som både skrämmer och fascinerar barnet, ett krig och Marjanes ensamma flykt undan detta - till Österrike, med alla kulturkrockar det innebär både vid ankomst och hemkomst. Det handlar både om en flickas uppväxt till en självständig kvinna och om ett helt folks och ett lands kamp för åsikts- och yttrandefrihet. Och förstås, om Marjanes position mitt i dessa båda kaotiska kamper. Det blir en ständigt spännande och komplex historia som tar form i serierutorna. Det är både politiskt skarpt, väldigt roligt och samtidigt underhållande bildning. Jag insåg hur lite jag kunde om Irans historia, och om Iran idag. Jag tror jag får läsa om den.
Så dagens tips: Läs Persepolis, skratta och förfasas om vartannat- och samtidigt!
Högaktuellt också, i tider av somliga politikers motstånd mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Så plötsligt en dag hamnade jag framför seriehyllan och kände ett starkt sug efter att läsa Marjane Satrapis självbiografiska serie Persepolis. Nu är det dags, tänkte jag, och gick hem och sträckläste alla fyra delarna . Att läsa Persepolis är i allra högsta grad att dras in i en annan värld. Det börjar när Marjane är tio år gammal, år 1980, precis efter den islamiska revolutionen som för henne innebär slöjtvång i skolan. Det fortsätter genom en ständigt pågående motståndskamp med ett överhängande hot om arrestering och tortyr som både skrämmer och fascinerar barnet, ett krig och Marjanes ensamma flykt undan detta - till Österrike, med alla kulturkrockar det innebär både vid ankomst och hemkomst. Det handlar både om en flickas uppväxt till en självständig kvinna och om ett helt folks och ett lands kamp för åsikts- och yttrandefrihet. Och förstås, om Marjanes position mitt i dessa båda kaotiska kamper. Det blir en ständigt spännande och komplex historia som tar form i serierutorna. Det är både politiskt skarpt, väldigt roligt och samtidigt underhållande bildning. Jag insåg hur lite jag kunde om Irans historia, och om Iran idag. Jag tror jag får läsa om den.
Så dagens tips: Läs Persepolis, skratta och förfasas om vartannat- och samtidigt!
Högaktuellt också, i tider av somliga politikers motstånd mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn.
20091026
Biblioteksdebatt live
För den intresserade vill jag uppmärksamma om biblioteksdebatten som kommer att äga rum på Malmö stadsbibliotek nu på onsdag (28/10). Bibliotekschefen kommer tillsammans med Birgitta Olander från bibliotekarieutbildningen i Lund och Per Svensson från Sydsvenskan, som gjort åtminstone ett inlägg i tidningsdebatten, att diskutera följande frågor:
Vems är biblioteket?
Hur ska framtidens bibliotek se ut?
Vilken emotionell koppling har vi till biblioteksrummet?
Hur ska framtidens bibliotek se ut?
Vilken emotionell koppling har vi till biblioteksrummet?
Vill du att de ska diskutera något mer kan du lägga ett eget förslag här. Eller live på biblioteket klockan 19.oo.
Jag skulle personligen gärna höra hur de tänker om det som Rasmus Fleischer kallar "svärmintelligens" i artikeln jag tidigare tipsat om. I hur hög grad ska lånestatistiken styra beståndet? Och ska biblioteket i Malmö gå mot teaterns eller arkivets estetik? Om mot teaterns, vem ska i så fall spela regissören? Det kan bli spännande detta.
Boktips
Ahern C: PS jag älskar dig!
Ajar E: Med livet framför sig
Ambjørnsen I: Fågeldansen
Andersson M: Sorgenfri
Batra D: Den som inte tar bort luddet ska dö
Bennett A: Drottningen vänder blad
Bennett R: De Oambitiösas manifest
Brunk- Holmqvist K: Potensgivarna
Chevallier G: Förargelsens hus
Dahlberg J: Tjock
Ehrenmark T: Med sås på slipsen
Eriksson L: Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort
Evanovich J: Lätt byte m.fl.
Flagg F: Välkommen till himlen
Haddon M: Utslag av oro
Hagen C: Kulla-Gulla i övergångsåldern
Hanff H: Brev till en bokhandel
Herriot J: Alla mina fyrfota vänner
Jackson J: Mina två mammor
Keyes M: Vattenmelonen
Loe E: Gör vad du vill
Malmsten B: Det är ingen ordning på mina papper
Mayle P: Livets överflöd mfl.
McCall Smith A: Damernas detektivbyrå
McCourt F: Ängeln på sjunde trappsteget
Paasilinna A: En lycklig man
Rubin Dranger J: Alltid redo att dö för mitt barn
Shaffer MA: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Stenmark J: Kunde skulle jag älska det här
Svensson A: Hey Dolly
Swarup V: Vem vill bli miljonär
Wood P: Lyckligt lottad
Vad har ovanstående böcker gemensamt?
Jo, det finns humor och värme i dem alla.
Men det utesluter inte att några också innehåller både
sorg och tragik.
Så vill du roas och beröras titta på listan
och få tips om en bok som kanske passar dig.
förslag från
Staffanstorps biblioteks tisdags-läsecirkel
Ajar E: Med livet framför sig
Ambjørnsen I: Fågeldansen
Andersson M: Sorgenfri
Batra D: Den som inte tar bort luddet ska dö
Bennett A: Drottningen vänder blad
Bennett R: De Oambitiösas manifest
Brunk- Holmqvist K: Potensgivarna
Chevallier G: Förargelsens hus
Dahlberg J: Tjock
Ehrenmark T: Med sås på slipsen
Eriksson L: Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort
Evanovich J: Lätt byte m.fl.
Flagg F: Välkommen till himlen
Haddon M: Utslag av oro
Hagen C: Kulla-Gulla i övergångsåldern
Hanff H: Brev till en bokhandel
Herriot J: Alla mina fyrfota vänner
Jackson J: Mina två mammor
Keyes M: Vattenmelonen
Loe E: Gör vad du vill
Malmsten B: Det är ingen ordning på mina papper
Mayle P: Livets överflöd mfl.
McCall Smith A: Damernas detektivbyrå
McCourt F: Ängeln på sjunde trappsteget
Paasilinna A: En lycklig man
Rubin Dranger J: Alltid redo att dö för mitt barn
Shaffer MA: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Stenmark J: Kunde skulle jag älska det här
Svensson A: Hey Dolly
Swarup V: Vem vill bli miljonär
Wood P: Lyckligt lottad
Vad har ovanstående böcker gemensamt?
Jo, det finns humor och värme i dem alla.
Men det utesluter inte att några också innehåller både
sorg och tragik.
Så vill du roas och beröras titta på listan
och få tips om en bok som kanske passar dig.
förslag från
Staffanstorps biblioteks tisdags-läsecirkel
20091025
Hej igen!
Det var länge sedan jag skrev något i den här bloggen.Men jag läser många andra bloggar. Idag läste jag Bodil Malmstens Finistère och från den stjäl jag följande tips: en artikel av Roberto Saviano (han som skrev boken Gomorra och som jag skrivit tidigare om här på bloggen).
Artikeln heter Jag kan som författare inte promenera fritt med min familj och publiceras i Expressen häromdagen.
Detta händer i dagens Italien!
Läs den!
20091019
Feberboken igen - ett radiotips
Det verkar som om jag är rätt i tiden. Det är alltid trevligt. I veckan diskade jag med radion på som vanligt, och då turen kom till Klassikern så visade det sig att veckans klassiker var Stina Aronssons Feberboken (om vilken jag gjort 2 inlägg på senare tid här på bloggen - 1, 2).
Lyssning som rekommenderas varmt alltså: Katarina Wikars om bitterbrev, samhällsmikrober och nervspetsliv.
20091014
En saknad nyans i biblioteksdebatten
Hittade idag en mycket bra artikel, som jag tidigare missat, apropå biblioteksdebatten som rasat kring Malmö stadsbiblioteks förnyelser och bokgallring (via sagda biblioteks temasida om debatten).
Tryck här om du inte heller har läst Rasmus Fleischers intressanta och nyanserade tankar kring detta ämne.
Tryck här om du inte heller har läst Rasmus Fleischers intressanta och nyanserade tankar kring detta ämne.
20091005
Ett tillägg angående Aronsson
En bit ur Stina Aronssons Feberboken (se föregående inlägg):
"Jag tror jag måste dö för att kunna ge ut den här boken. Det känns så - en stum dödens feghet. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak. Jag testamenterar mitt hjärta till Hugo."
Citatet fångar svårigheterna hon gick igenom som kvinnlig författare i början av förra seklet. Men också de svårigheter som författare och konstnärer genomgått och genomgår alltid. Jag tror jag måste dö för att våga utsätta detta (läs mig och mitt verk) för allmänhetens åsikter och kritik. Och den kamp mot fegheten det alltid är att ta steget - att tro att JAG kan skapa någonting av värde för andra.
Aronsson levde 15 år efter att boken gavs ut.
"Jag tror jag måste dö för att kunna ge ut den här boken. Det känns så - en stum dödens feghet. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak. Jag testamenterar mitt hjärta till Hugo."
Citatet fångar svårigheterna hon gick igenom som kvinnlig författare i början av förra seklet. Men också de svårigheter som författare och konstnärer genomgått och genomgår alltid. Jag tror jag måste dö för att våga utsätta detta (läs mig och mitt verk) för allmänhetens åsikter och kritik. Och den kamp mot fegheten det alltid är att ta steget - att tro att JAG kan skapa någonting av värde för andra.
Aronsson levde 15 år efter att boken gavs ut.
Kvinnliga författare: två upptäckter
På årets bokmässa upptäckte jag ett (för mig) nytt förlag. Rosenlarv förlag heter det. Ett ideellt drivet förlag som satsar på nyutgivning av äldre undanskuffad och bortglömd litteratur. Framför allt kvinnliga författare som inte fått ta särskilt stor plats i den manligt dominerade litterära kanon. De skriver om sig själva angående kanonbegreppet följande:
"Rosenlarv förlag startades i ilskan över kanons förkrossande manliga dominans, och kommer därför i första hand fokusera på bortglömda kvinnliga författare [...] Förhoppningsvis blir kanon till slut så överfull att den blir överflödig som företeelse.
Och:
"[Det] finns [...] en dikotomi att bryta upp då en skiljelinje ofta sätts mellan populär litteratur och bra litteratur, och där de kvinnliga författarna ofta varit verksamma i den förra kategorin. En författare som blivit uppskattad och läst av flertalet i sin samtid, kan ju inte vara en riktigt bra författare, eller?"
Jag köpte en bok som heter Blott ett annat namn för ljus, skriven av Frida Stéenhoff. En dramatiker och feminist som jag aldrig hade hört talas om men som enligt boken förord (av vem minns jag inte nu) införde begreppet "feminisms" nutida betydelse i Sverige och som dessutom är i klass med den gode gamle Strindberg. Det ska bli spännande att läsa hennes feministiska manifest och även hennes novell som behandlar en queer kärlekshistoria (redan 1911!).
Jag upptäckte också att Staffanstorps bibliotek har en bok från Rosenlarvs utgivning: Feberboken - stoffet till en roman av Stina Aronsson. Ett modernistiskt manifest skriver Ebba Witt-Brattström i förordet, som då den gavs ut 1930 kallades för "hysteriska monologer" och kvinnlig bikt" bland annat. Kritikerna (uteslutande manliga kan tänkas) var inte nådiga mot Aronsson. Men så skildrade också hennes bok en man - på ett kritiskt vis . Och huvudpersonen var en kvinna som inte var beredd att göra avkall på sin frihet för denne mans skull. Det är fascinerande att tänka på hur radikala kvinnor och feminister det fanns redan på den tiden. Det ger en påminnelse om hur samhällsklimatet går i vågor, istället för rakt uppåt som en gärna vill tro.
Min andra upptäckt gäller en barnbok skriven av poeten Sylvia Plath, som jag
råkade se på vår barnavdelning. Sängboken heter den, och handlar om - ja, sängar: rymdraketsängar, spill-sängar, fläck-sängar, tank-sängar och många många fler sängar som är bra mycket roligare än de vanliga natti-natt-sängarna. Det är en rolig illustrerad poesibok för barn (och vuxna) som jag genast fastnade för. Nu funderar jag över vems barn jag kan läsa den här för...
"Rosenlarv förlag startades i ilskan över kanons förkrossande manliga dominans, och kommer därför i första hand fokusera på bortglömda kvinnliga författare [...] Förhoppningsvis blir kanon till slut så överfull att den blir överflödig som företeelse.
Och:
"[Det] finns [...] en dikotomi att bryta upp då en skiljelinje ofta sätts mellan populär litteratur och bra litteratur, och där de kvinnliga författarna ofta varit verksamma i den förra kategorin. En författare som blivit uppskattad och läst av flertalet i sin samtid, kan ju inte vara en riktigt bra författare, eller?"
Jag köpte en bok som heter Blott ett annat namn för ljus, skriven av Frida Stéenhoff. En dramatiker och feminist som jag aldrig hade hört talas om men som enligt boken förord (av vem minns jag inte nu) införde begreppet "feminisms" nutida betydelse i Sverige och som dessutom är i klass med den gode gamle Strindberg. Det ska bli spännande att läsa hennes feministiska manifest och även hennes novell som behandlar en queer kärlekshistoria (redan 1911!).
Jag upptäckte också att Staffanstorps bibliotek har en bok från Rosenlarvs utgivning: Feberboken - stoffet till en roman av Stina Aronsson. Ett modernistiskt manifest skriver Ebba Witt-Brattström i förordet, som då den gavs ut 1930 kallades för "hysteriska monologer" och kvinnlig bikt" bland annat. Kritikerna (uteslutande manliga kan tänkas) var inte nådiga mot Aronsson. Men så skildrade också hennes bok en man - på ett kritiskt vis . Och huvudpersonen var en kvinna som inte var beredd att göra avkall på sin frihet för denne mans skull. Det är fascinerande att tänka på hur radikala kvinnor och feminister det fanns redan på den tiden. Det ger en påminnelse om hur samhällsklimatet går i vågor, istället för rakt uppåt som en gärna vill tro.
Min andra upptäckt gäller en barnbok skriven av poeten Sylvia Plath, som jag
råkade se på vår barnavdelning. Sängboken heter den, och handlar om - ja, sängar: rymdraketsängar, spill-sängar, fläck-sängar, tank-sängar och många många fler sängar som är bra mycket roligare än de vanliga natti-natt-sängarna. Det är en rolig illustrerad poesibok för barn (och vuxna) som jag genast fastnade för. Nu funderar jag över vems barn jag kan läsa den här för...
20090921
Osorterat småtryck #1
Jag läser igenom mitt senaste inlägg om Sebald och upptäcker att jag missat v:et i självbiografi. Så passande trots allt - Själbiografi.
För övrigt har läsningen gått vidare till Lotta Lotass' i manifestdebatten nyligen utskällda bok Den vita jorden, som består av 148 osorterade korta texter förpackade i en låda. Rent praktiskt om den: Det går bra att läsa, även på bussen, men det gäller att förbereda stängningen av "boken" i god tid har jag noterat eftersom alla lapparna ska rafsas upp och de lästa ska läggas längst ned i botten på lådan (det är i alla fall min strategi, jag undrar om jag kommer märka när jag börjar läsa om samma text en andra gång?).
Just den Lotassboken finns inte i Staffanstorp men dock flera andra som är läsvärda. Bland annat Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet som dels, liksom Den vita jorden, innehåller många, långa, mystiska landskapsskildringar, dels en historia utifrån en riktigt rå seriemördare som konverserar med fyra absurda skepnader, som bygger på fyra verkliga seriemördare. Det är en bok som verkligen fastnat och som fick upp mina ögon för Lotass. Inte så mycket för det morbida innehållet som för hur berättelsen och karaktärerna är skrivna.
För övrigt har läsningen gått vidare till Lotta Lotass' i manifestdebatten nyligen utskällda bok Den vita jorden, som består av 148 osorterade korta texter förpackade i en låda. Rent praktiskt om den: Det går bra att läsa, även på bussen, men det gäller att förbereda stängningen av "boken" i god tid har jag noterat eftersom alla lapparna ska rafsas upp och de lästa ska läggas längst ned i botten på lådan (det är i alla fall min strategi, jag undrar om jag kommer märka när jag börjar läsa om samma text en andra gång?).
Just den Lotassboken finns inte i Staffanstorp men dock flera andra som är läsvärda. Bland annat Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet som dels, liksom Den vita jorden, innehåller många, långa, mystiska landskapsskildringar, dels en historia utifrån en riktigt rå seriemördare som konverserar med fyra absurda skepnader, som bygger på fyra verkliga seriemördare. Det är en bok som verkligen fastnat och som fick upp mina ögon för Lotass. Inte så mycket för det morbida innehållet som för hur berättelsen och karaktärerna är skrivna.
20090914
Fortsatt läsorientering
Nu har jag läst ut den gamle gode Sebald! (Se tidigare inlägg om boken "Saturnus ringar"). Summa sumarum: Jag gillar det.
Jag har aldrig varit med om någon som skriver så långa meningar och stycken, det är besvärligt. Och associationerna är ohämmade, men knyts faktiskt samman väldigt snyggt till slut. Han skriver som han vill, Sebald, och inte för att behaga en läsare. Det är sympatiskt trots allt, tycker jag. Partiet om sillarna som jag irriterade mig så på första gången jag läste har jag läst om och det är roligt! Den här boken är verkligen sprängfylld av information, fakta, idéer och tankar.
Jag tror han var en romantiker, och, som det talades om i radioprogrammet som var upprinnelsen till denna min litterära kamp: en melankoliker. En melankolisk romantiker som förtvivlat ser på världen och all dess förfall och destruktivitet.
Den litterära tråden förgrenar sig också vidare och tillbaka in i mitt ganska nyfunna intresse för minne. I en passage återges bitar ur författaren Michael Hamburgers själbiografi, vilka särskilt fångade mitt intresse:
"How little there has remained in me of my native country (...) Ser jag idag tillbaka på Berlin, skriver Michael, så ser jag bara en blåsvart bakgrund och på den en grå fläck, en teckning på en griffeltavla, otydliga siffror och bokstäver, ett tyskt ß, Z, V tillsuddade med svampen och utstrukna. [Michel vandrar omkring i Berlin och kommer till huset där han växte upp innan hans familj flydde undan kriget. När han stiger in i porten skriver han] ...jag kommer ihåg att trappräcket av gjutjärn, gipsgirlanderna på väggarna, platsen där barnvagnen jämt hade stått och de till största delen oförändrade namnen [...] på plåtbrevlådorna förföll mig vara element i en rebus som jag bara behövdelösa rätt för att göra ogjort allt det oerhörda som hade skett sedan vi utvandrade. [...] Det behövdes bara ett ögonblick av maxiamal koncentration, att jag stavelse för stavelse satte ihop nyckelordet som fanns förborgat i gåtan, så skulle allting åter vara som det varit förr." (Saturnus ringar, s. 181-182).
Det är så spännande hur tid och händelser kan vara inkapslade i platser. Det går jag igång på.
Slutligen är det också roligt att fundera på Sebald i förhållande till upphovsrättsdiskussionerna. Minst hälften av boken är återgivande av andras tankar, idéer och berättelser. Som om tidigare texter i vitt skilda ämnen utgör pusselbitar vilka författaren bygger ihop sin egen roman av. Roman förresten, är det en roman? Sebald har visst själv sagt att det är omöjligt för honom att skriva en traditionell roman. Och vad är egentligen det?
Och ja, jag ska läsa Svindel, känslor också. Och jag ser fram emot det, tror jag. Fast först får det bli en liten paus.
20090907
Någonting att minnas
Intressanta saker jag lärt mig om minnet de senaste dagarna (ur Tankens vindlar & Minnets möjligheter):
En av de första beskrivningarna av ett fotografi löd "en spegel med minne", och minnesforskare har sedan vänt på detta och använt fotografier som metaforer för att förklara minnets funktion. Något osökt får jag också stifta bekantskap med Darwins kusin Francis Galton som försökte sammanställa förbrytarprofiler genom att lägga porträtt (minnen?) på varandra. (Han misslyckades förstås, men lämnade spännande tankar om dubbelexponering efter sig.)
Minnet är starkt sammankopplat med vårt kringliggande landskap, något jag haft på känn och tacksamt fick bekräftat.
En djungelstam i Borneo namnger platser efter personer och händelser - geografin blir alltså kopplad till specifika ögonblick och inte alls så tidlös och så kallat objektiv som våra vanliga kartor.
En djungelstam i Borneo namnger platser efter personer och händelser - geografin blir alltså kopplad till specifika ögonblick och inte alls så tidlös och så kallat objektiv som våra vanliga kartor.
En av de första beskrivningarna av ett fotografi löd "en spegel med minne", och minnesforskare har sedan vänt på detta och använt fotografier som metaforer för att förklara minnets funktion. Något osökt får jag också stifta bekantskap med Darwins kusin Francis Galton som försökte sammanställa förbrytarprofiler genom att lägga porträtt (minnen?) på varandra. (Han misslyckades förstås, men lämnade spännande tankar om dubbelexponering efter sig.)
Jag får testa mitt eget minne genom att läsa följande lista:
täcke
natt
örngott
sömn
madrass
kudde
trötthet
lakan
kudde
trötthet
lakan
Håll nu för listan och försök minnas orden.
Trodde du att säng var ett av dem? Det trodde jag. Det är tydligen en vanlig reaktion eftersom hjärnan skapar så kallade falska minnen genom associationer.
20090831
LÄSECIRKLAR
Vi är många som tycker det är roligt och givande att både läsa
och prata om böckerna vi läst.
På Staffanstorps bibliotek kommer vi under hösten att ha två läsecirklar
där vi träffas en gång i månaden:
Tisdag kväll kl. 18.00- ca 19.30 och onsdag eftermiddag kl. 15.00- ca 16.30.
Tisdagsgruppen startar den 8/9
Onsdagsgruppen startar den 9/9
Har du inte varit med tidigare men känner att det skulle kunna vara något för dig är du hjärtligt välkommen!
Vill du ha fler upplysningar hör av dig till:
Birgitta Henriksson tel. 046 251261
birgitta.henriksson@staffanstorp.se
och prata om böckerna vi läst.
På Staffanstorps bibliotek kommer vi under hösten att ha två läsecirklar
där vi träffas en gång i månaden:
Tisdag kväll kl. 18.00- ca 19.30 och onsdag eftermiddag kl. 15.00- ca 16.30.
Tisdagsgruppen startar den 8/9
Onsdagsgruppen startar den 9/9
Har du inte varit med tidigare men känner att det skulle kunna vara något för dig är du hjärtligt välkommen!
Vill du ha fler upplysningar hör av dig till:
Birgitta Henriksson tel. 046 251261
birgitta.henriksson@staffanstorp.se
20090730
Läsorientering
Jag fascineras av litteraturtrådarna som grenar ut sig genom mitt liv och min värld. De bildar en karta att staka ut tillvaron efter. Eller kanske mer korrekt, som stakar ut tillvaron. Birgitta skrev för ett tag sedan om detta med vad som egentligen utmärker en bra bok. Om böcker och romankaraktärer som dröjer sig kvar trots att en inte gillade dem vid läsningen. Jag erfar något liknande just nu. En tråd letade sig ut ur ett radioprogram om melankoli där en litteraturvetare nämnde W. G. Sebald och hans roman Saturnus ringar. Det fick mig att leta fram denna bok och låna hem den. Den var lockande både till omslag (Albert Bonniers Panacheserie som för övrigt alltid har väldigt läsinbjudande och snygga omslag, apropå mitt förra blogginlägg) och till innehåll vid en snabb titt. Han blandar text och bilder genomgående. Men när jag sedan började läsa kunde jag inte uppbåda något vidare intresse. Jag tyckte det var tråkigt och jag fick inget begrepp om vad han ville säga med texten. Men tråden fortsatte grena ut sig (ett intressant begrepp i det här sammanhanget är engelskans "serendipity" ) och jag hittade ännu ett radioprogram - Biblioteket 30/3-09 - som behandlade Sebald. Här pratade de om hans författarskap och just om hans sätt att spinna vidare på osökta teman och att blanda text och bild på ett inte alltid helt begripligt sätt. Jag försökte lite till med Saturnus ringar men la ifrån mig den igen - slutgiltigt tänkte jag. Men så häromdagen på biblioteket stod jag plötsligt med hans sista bok Svindel, känslor i handen, bläddrade lite (omslaget är ju så inbjudande!) och kände mig återigen lockad att läsa. Så nu finner jag mig tänkandes att jag nog ska läsa Saturnus ringar i alla fall, så att jag kan ge mig på den andra sedan.
Alltså, jag tycker inte om att läsa det fast jag kan ändå inte låta bli. Vad menas med detta? Till saken hör väl också att det som sades i det första radioprogrammet var att Sebald en gång omnämnts av Horace Engdal som någon som borde ha fått Nobelpriset. Jag har bara hört positivt om boken så kanske handlar det mest om att jag inte vill vara den dumma som inte förstår? Det finns väl hur som helst inget annat att göra än att fortsätta läsa - tvångsmässigt- och följa kartan som efter hand ritas upp. Det är skönt att ha något att hålla sig till.
Alltså, jag tycker inte om att läsa det fast jag kan ändå inte låta bli. Vad menas med detta? Till saken hör väl också att det som sades i det första radioprogrammet var att Sebald en gång omnämnts av Horace Engdal som någon som borde ha fått Nobelpriset. Jag har bara hört positivt om boken så kanske handlar det mest om att jag inte vill vara den dumma som inte förstår? Det finns väl hur som helst inget annat att göra än att fortsätta läsa - tvångsmässigt- och följa kartan som efter hand ritas upp. Det är skönt att ha något att hålla sig till.
20090717
En sommardag
En het sommardag gjorde vi (efter tips av vänner i Säffle, som vi just hälsat på) en liten avstickare på vår semesterresa till Hälsingland, till Heidruns café, beläget mitt ute på landet i Fensbol nära Torsby i Värmland.
På vägskyltar den sista biten stod det med jämna mellanrum saker i stil med: Om en liten stund är ni framme! och Håll ut! Nu är det bara en liten, liten stund kvar.
Och vi är väldigt glada att vi inte gav upp i värmen, 28-29 grader, på de små slingrande värmlandsvägarna den där junidagen, för besöket överträffade våra förväntningar med råge! Heidruns visade sig vara både förlag, bokhandel, antikvariat, konstgalleri, arrangörer av poesiprogram mm och - inte minst - ett härligt café (www.heidrun.se).
Vi njöt av en god lunchpaj i den lummiga trädgården där poeten Bengt Berg (som är primus motor tillsammans med hustrun Gun-Britt Karlsson) satt och språkade i halmhatt med J:son Lindh inför något kommande musik & poesi-arrangemang (fick vi senare veta av den vänliga pratsamma skånska damen i bokhandeln). Vi stannade längre än vi tänkt, köpte böcker och vykort och tittade på fina skulpturer. Grämer mig bara att jag var för mätt för att smaka på någon av de härliga bärpajerna!
Om Bengt Berg läste jag i någon litteraturhandbok att han hävdar det provinsiella, gestaltar vardagliga problem, naturmotiv och miljöfrågor på ett enkelt och slagkraftigt vis. Här ett smakprov ur samlingen Handelsresande i nordiskt vemod.
Plommon
Det är inte plommon varje dag
men plommonträdet är träd lika fullt
precis som solen är sol
också bakom molnen
Cykeln är cykel dag och natt
Cykel är cykel också när den står still
Mest cykel är den när den rullar
och solen skiner på ett träd
som dignar av plommon
- du rycker till dig ett i farten,
sätter det till munnen,
mister balansen
och kör i diket med ett brak!
Sen är inte cykeln cykel mer,
benet är ännu ben: Ett brutet ben
och plommonet, vart tog det vägen?
En om möjligt ännu hetare dag på vår resa besökte vi våra vänners rätt nyligen införskaffade fäbod – med en fantastisk utsikt! - utanför Sunnansjö i Dalarna. Stugan hade ägts av Ivan och Thea Oljelund, som bott där på 20-talet (och senare). Bland flitiga litterära gäster på fäboden var bl a Ivar Lo-Johansson, som lär ha skrivit ”God natt, jord” i en liten stuga bredvid (den står kvar, fast på granntomten). Thea Oljelund har berättat att Ivar Lo var pressad av sitt bokförlag att skyndsamt komma in med en titel på boken när den var klar. Med hjälp av några författarkolleger, däribland Oljelunds, löste det sig dock. Genom att var och en fick skriva ner fyra – fem av de vackraste ord de kunde komma på valdes sedan ”god natt” och ”jord” ut.
Och visst är det en fin boktitel. På en bra bok måste man ju tillägga också.
090717/Marie-Louise
På vägskyltar den sista biten stod det med jämna mellanrum saker i stil med: Om en liten stund är ni framme! och Håll ut! Nu är det bara en liten, liten stund kvar.
Och vi är väldigt glada att vi inte gav upp i värmen, 28-29 grader, på de små slingrande värmlandsvägarna den där junidagen, för besöket överträffade våra förväntningar med råge! Heidruns visade sig vara både förlag, bokhandel, antikvariat, konstgalleri, arrangörer av poesiprogram mm och - inte minst - ett härligt café (www.heidrun.se).
Vi njöt av en god lunchpaj i den lummiga trädgården där poeten Bengt Berg (som är primus motor tillsammans med hustrun Gun-Britt Karlsson) satt och språkade i halmhatt med J:son Lindh inför något kommande musik & poesi-arrangemang (fick vi senare veta av den vänliga pratsamma skånska damen i bokhandeln). Vi stannade längre än vi tänkt, köpte böcker och vykort och tittade på fina skulpturer. Grämer mig bara att jag var för mätt för att smaka på någon av de härliga bärpajerna!
Om Bengt Berg läste jag i någon litteraturhandbok att han hävdar det provinsiella, gestaltar vardagliga problem, naturmotiv och miljöfrågor på ett enkelt och slagkraftigt vis. Här ett smakprov ur samlingen Handelsresande i nordiskt vemod.
Plommon
Det är inte plommon varje dag
men plommonträdet är träd lika fullt
precis som solen är sol
också bakom molnen
Cykeln är cykel dag och natt
Cykel är cykel också när den står still
Mest cykel är den när den rullar
och solen skiner på ett träd
som dignar av plommon
- du rycker till dig ett i farten,
sätter det till munnen,
mister balansen
och kör i diket med ett brak!
Sen är inte cykeln cykel mer,
benet är ännu ben: Ett brutet ben
och plommonet, vart tog det vägen?
En om möjligt ännu hetare dag på vår resa besökte vi våra vänners rätt nyligen införskaffade fäbod – med en fantastisk utsikt! - utanför Sunnansjö i Dalarna. Stugan hade ägts av Ivan och Thea Oljelund, som bott där på 20-talet (och senare). Bland flitiga litterära gäster på fäboden var bl a Ivar Lo-Johansson, som lär ha skrivit ”God natt, jord” i en liten stuga bredvid (den står kvar, fast på granntomten). Thea Oljelund har berättat att Ivar Lo var pressad av sitt bokförlag att skyndsamt komma in med en titel på boken när den var klar. Med hjälp av några författarkolleger, däribland Oljelunds, löste det sig dock. Genom att var och en fick skriva ner fyra – fem av de vackraste ord de kunde komma på valdes sedan ”god natt” och ”jord” ut.
Och visst är det en fin boktitel. På en bra bok måste man ju tillägga också.
090717/Marie-Louise
20090715
Bokomslag
Igår stod Elsie Johanssons Sin ensamma kropp på återlämnatvagnen i Hjärup. Boken försågs med en "prisbelönt författare"-lapp och ställdes längst upp på tipshyllan. Det blev ju hon som tog hem Sveriges radios romanpris detta år. När jag stod med boken i handen dök något jag hörde Elsie säga, i programmet som presenterade vinnaren för radiolyssnarna, upp. Hon ogillade omslaget, sa hon. Senare i våras hade vi en gäst på skrivarlinjen som pratade just om omslag, och det gick upp för mig att inte alla författare har något med omslaget på sin bok att göra. Det verkar väldigt konstigt tycker jag. Tänk att som Elsie känna att omslaget (vilket ändå många av oss dömer boken efter, trots förmaningar om motsatsen) inte stämmer överens med det hon skrivit. Det hon lagt ner så mycket arbete på att få exakt rätt. Hon sa att hon trodde att den, tack vare omslaget, verkade rikta sig bara till kvinnor. Och det var inte vad hon ville. Sedan att det faktum att omslaget pryds av en läppstiftsmålande kvinna skulle få män att inte vilja läsa boken kan förstås diskuteras, liksom varför det är så i så fall. Men det ligger helt säkert mycket i det som våra föreställningar ser ut idag.
Jag har själv inte läst boken, men du som har det vad tycker du?
Håller du med Elsie om att omslaget är missvisande?
Och drar du dig som man (eller som kvinna för den delen) för att läsa den på grund av omslaget?
ps 1. Är det förresten inte Elsie själv på omslagsbilden?
ps 2. Om du lånar boken får du gärna skriva några rader i bokloggen som finns längst bak. Om dessa frågor eller om vad du tyckte eller om vad som helst.
20090702
En bra bok vad är det?
Vad kännetecknar en bra bok undrar jag ibland.
Är det när handlingen är så spännande/gripande att man inte kan lägga boken ifrån sig förrän man läst ut den?
Eller är en bra bok något som sätter igång funderingar om samvete, etik och moral?
Eller är det så att en bra bok är den som stannar kvar i minnet och gnager fastän man upplevde boken som dålig medan man läste den?
Själv har jag läst två böcker med huvudpersoner som jag tycker är knäppa och tragiska.
Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Retrograd av Torben Munksgaard
Jag gillade inte personerna medan jag läste böckerna och jag tyckte nog att böckerna var rätt så olustiga.
Men ändå så sitter jag här och funderar över dem och skriver till och med i bloggen om dem! Betyder det att det var bra böcker?
Vad tycker du?
Vad kännetecknar en bra bok undrar jag ibland.
Är det när handlingen är så spännande/gripande att man inte kan lägga boken ifrån sig förrän man läst ut den?
Eller är en bra bok något som sätter igång funderingar om samvete, etik och moral?
Eller är det så att en bra bok är den som stannar kvar i minnet och gnager fastän man upplevde boken som dålig medan man läste den?
Själv har jag läst två böcker med huvudpersoner som jag tycker är knäppa och tragiska.
Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Retrograd av Torben Munksgaard
Jag gillade inte personerna medan jag läste böckerna och jag tyckte nog att böckerna var rätt så olustiga.
Men ändå så sitter jag här och funderar över dem och skriver till och med i bloggen om dem! Betyder det att det var bra böcker?
Vad tycker du?
20090624
Läsecirklarna
på Staffanstorps bibliotek
fortsätter i höst.
Nytt är att måndags- och tisdagsgrupperna slås ihop till en grupp. Första träffen i höst blir tisdagen 8 sept kl 18. Alla cirkeldeltagare önskas en skön boksommar oavsett väder och vind. Nya cirkelmedlemmar hälsas också välkomna till hösten!
Några LÄSTIPS inför sommaren och hösten:
Adolfsson, Eva: En liten historia
Barbery, Muriel: Igelkottens elegans
Cleeves, Anne: Rött stoft
Djebar, Assia: Ingenstans i min fars hus
Gavalda, Anna: Lyckan är en sällsam fågel
Glauser, Friedrick: Kinesen
Hustvedt, Siri: Sorgesång
Kuklarz, Zbigniew: Anteckningar från en liten Fiat
Oates, Joyce Carol: Dagbok 1973-1982
Ohlsson, Bengt: Syster
Ruiz Zafón, Carlos: Ängelns flykt
Rynell, Elisabeth: Hitta hem
Schulman, Alex: Skynda att älska
På hyllan för Biografier & memoarer:
Laeretei, Käbi: Vart tog all denna kärlek vägen
Pausch, Randy: Den sista föreläsningen
Östlin, Lillemor: Dagok från kvinnofängelset
Fråga gärna efter fler boktips på biblioteket!
Marie-Louise och Birgitta
fortsätter i höst.
Nytt är att måndags- och tisdagsgrupperna slås ihop till en grupp. Första träffen i höst blir tisdagen 8 sept kl 18. Alla cirkeldeltagare önskas en skön boksommar oavsett väder och vind. Nya cirkelmedlemmar hälsas också välkomna till hösten!
Några LÄSTIPS inför sommaren och hösten:
Adolfsson, Eva: En liten historia
Barbery, Muriel: Igelkottens elegans
Cleeves, Anne: Rött stoft
Djebar, Assia: Ingenstans i min fars hus
Gavalda, Anna: Lyckan är en sällsam fågel
Glauser, Friedrick: Kinesen
Hustvedt, Siri: Sorgesång
Kuklarz, Zbigniew: Anteckningar från en liten Fiat
Oates, Joyce Carol: Dagbok 1973-1982
Ohlsson, Bengt: Syster
Ruiz Zafón, Carlos: Ängelns flykt
Rynell, Elisabeth: Hitta hem
Schulman, Alex: Skynda att älska
På hyllan för Biografier & memoarer:
Laeretei, Käbi: Vart tog all denna kärlek vägen
Pausch, Randy: Den sista föreläsningen
Östlin, Lillemor: Dagok från kvinnofängelset
Fråga gärna efter fler boktips på biblioteket!
Marie-Louise och Birgitta
20090615
JAG VILL INTE PRATA - bara med Francois
Jag slutade mitt år på Fridhems skrivarlinje för en vecka sedan. Den gångna veckan har mest bestått av desillusionerad ångest för att vara ärlig. Ett citat ur en bok vi läste i klassen har ekat tröstande i mitt huvud. Konstigt nog av Charles Bukowski. Den sexistiske gubben som jag aldrig skulle ha läst om inte någon tvingat mig. Men jag måste erkänna, han har sina kvaliteter. Han har, i Hollywood - boken om tillblivelsen av filmen Barfly som Bukowski skrev manus till, särskilt en mycket sympatisk och uppenbarligen oförglömlig karaktär. Francois Racine heter han. En deprimerad skådespelare, en fullblodspessimist. Så när jag kom in på biblioteket idag gick jag raka vägen till bokstaven B. Citatet är Francois´meddelande på telefonsvararen då huvudkaraktären ringer upp honom. Det lyder som följer (och ja, det är skrivet i versaler):
"PRATA INTE MED MEJ. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG FINNS INGENSTANS OCH DU FINNS HELLER INGENSTANS. DÖDEN KOMMER MED SINA SMÅ HÄNDER FÖR ATT TA OSS. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN."
Ja, känner man sig lite nere kan man åtminstone tänka på Francois och känna sig i gott sällskap. Av någon anledning hade jag för mig att det var något med dödens små hästar, det vore nästan ännu finare. Men det duger gott såhär också.
"PRATA INTE MED MEJ. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG FINNS INGENSTANS OCH DU FINNS HELLER INGENSTANS. DÖDEN KOMMER MED SINA SMÅ HÄNDER FÖR ATT TA OSS. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN."
Ja, känner man sig lite nere kan man åtminstone tänka på Francois och känna sig i gott sällskap. Av någon anledning hade jag för mig att det var något med dödens små hästar, det vore nästan ännu finare. Men det duger gott såhär också.
20090531
Sublimt var ordet
lista över tankar tänkta under 2 timmar i vampyr- och zombieland, i kronologisk ordning:
usch jag ångrar mig
detta är som när vi åkte genom öknen, okända människor tysta i en bil
tillsammans
då var vi sju nu är vi åtta
jag bävar för zombiesarna
varför skulle jag hamna i den här gruppen
med tre grabbar som säkert inte kan ta det på allvar i skogen?
oh, den vackra himlen i solnedgången
när kommer de? när kommer de?
om jag bara visste när de kommer, det är själva väntan som är det hemska
ändå vet jag att de kommer, det är ju därför vi är här
nej usch varför gör jag det här?
jag hatar till och med att se på skräckfilm
men ges man en sådan här chans måste man ta den
eller?
en död råtta
det betyder zombies
jag tror jag minns det från den enda zombiefilm jag sett
snart kommer de
i horder
zombies kommer alltid i okontrollerade horder
jag bävar för horden
det är vackert
och fågelkvittret
och flygplanen då och då ökar mystiken
nu börjar det
det var inte farligt alls
det var vitt och vackert
vackra kvinnor och simpelt skådespel
det borde vara mer realistiskt
nu är vi i vampyrland
sen blir det värre
vampyrer är vackra och sublima
men de borde röra sig snabbt
det är lättare på film det blir liksom verkligt då
människor är trots allt människor även när de föreställer monster
men sen kommer zombieland och då blir det horder
stampande horder som kommer mot oss
det händer något med gruppen
vi trycker oss mot varandra, främlingar
står rygg mot rygg på reflex
enade mot det okända
det doftar så gott om vampyrerna
om zombiesarna
när de sveper förbi
det ligger kvar som ett spår lite efteråt
jag drar in
hur står det egentligen till med jämställdheten bland vampyrerna?
och det där med erotiken
sublimt
det är det det är, sublimt
vackert otäckt överdådigt overkligt
tänk att det är människor som springer runt här och gormar och beter sig efterblivet
jag borde ha tagit fotriktiga skor
å skogen
det är så vackert ändå
det doftar så gott
naturen alltså, förutom monstersvepen
tänk om det kommer en zombiehord nerför kullen nu
jag blir nästan besviken om det inte gör det
nu har jag ju laddat
nu har jag bävat hela vägen
ett äpple
det kan jag äta när jag kommer hem
undrar om det är slut snart
märkligt egentligen
här har vi gått i över en timme sida vid sida
alldeles tysta
och tytt oss till varandra
för att aldrig mer ses
jag tror jag har fått nageltrång
usch jag ångrar mig
detta är som när vi åkte genom öknen, okända människor tysta i en bil
tillsammans
då var vi sju nu är vi åtta
jag bävar för zombiesarna
varför skulle jag hamna i den här gruppen
med tre grabbar som säkert inte kan ta det på allvar i skogen?
oh, den vackra himlen i solnedgången
när kommer de? när kommer de?
om jag bara visste när de kommer, det är själva väntan som är det hemska
ändå vet jag att de kommer, det är ju därför vi är här
nej usch varför gör jag det här?
jag hatar till och med att se på skräckfilm
men ges man en sådan här chans måste man ta den
eller?
en död råtta
det betyder zombies
jag tror jag minns det från den enda zombiefilm jag sett
snart kommer de
i horder
zombies kommer alltid i okontrollerade horder
jag bävar för horden
det är vackert
och fågelkvittret
och flygplanen då och då ökar mystiken
nu börjar det
det var inte farligt alls
det var vitt och vackert
vackra kvinnor och simpelt skådespel
det borde vara mer realistiskt
nu är vi i vampyrland
sen blir det värre
vampyrer är vackra och sublima
men de borde röra sig snabbt
det är lättare på film det blir liksom verkligt då
människor är trots allt människor även när de föreställer monster
men sen kommer zombieland och då blir det horder
stampande horder som kommer mot oss
det händer något med gruppen
vi trycker oss mot varandra, främlingar
står rygg mot rygg på reflex
enade mot det okända
det doftar så gott om vampyrerna
om zombiesarna
när de sveper förbi
det ligger kvar som ett spår lite efteråt
jag drar in
hur står det egentligen till med jämställdheten bland vampyrerna?
och det där med erotiken
sublimt
det är det det är, sublimt
vackert otäckt överdådigt overkligt
tänk att det är människor som springer runt här och gormar och beter sig efterblivet
jag borde ha tagit fotriktiga skor
å skogen
det är så vackert ändå
det doftar så gott
naturen alltså, förutom monstersvepen
tänk om det kommer en zombiehord nerför kullen nu
jag blir nästan besviken om det inte gör det
nu har jag ju laddat
nu har jag bävat hela vägen
ett äpple
det kan jag äta när jag kommer hem
undrar om det är slut snart
märkligt egentligen
här har vi gått i över en timme sida vid sida
alldeles tysta
och tytt oss till varandra
för att aldrig mer ses
jag tror jag har fått nageltrång
20090527
Två pristagare!
Författaren Lars Gustafsson från Stockholm får årets litteraturpris av Selma Lagerlöfsstiftelsen. Det avslöjades vid en presskonferens på Mårbacka. Priset är på 100 000 kronor och delas ut den 15 augusti. Lyssna här på vad Lars Gustafsson hade att säga om priset!
Torgny Lindgren tilldalades 2009 års Piratenpris!Juryns motivering löd:"För en berättarkonst där det höga och det låga, det breda och det smala sitter till bords tillsammans och skålar med varandra - allt i Piratens anda." Titta på den stolte pristagaren här!
20090523
PS. Mera Kandre ur våra gömmor
Precis när jag publicerat det förra inlägget och googlat runt efter en bild att illustrera det hela med, ramlade jag över en bild på Lyrikvännen med en rubrik som sade "hittills opublicerade dikter av Mare Kandre". Så vad gör bibliotekarien? Jo hon går in till arkivgömman bakom disken och fyndar fram nr. 4/2007 av denna tidskrift och ställer bredvid de tidigare omtalade Kandreböckerna. Efter att hon själv läst sina första Kandrerader, förstås.
Ett smakprov:
Ah,
En väldig bok överskuggar oss alla och jag älskar den,
ty den mullrar av barnasorl från ett väldigt hugg
som långsamt färdas genom rymden.
DS.
Ett smakprov:
Ah,
En väldig bok överskuggar oss alla och jag älskar den,
ty den mullrar av barnasorl från ett väldigt hugg
som långsamt färdas genom rymden.
DS.
Även jag drar mitt Marestrå till Kandrestacken
Efter K-special om Mare Kandre härom veckan är alla hennes romaner utlånade på biblioteket. Men misströsta ej, hennes prosalyrik finns kvar (och står i detta nu på hedersplatsen bredvid informationsdisken).
Det har förstås både talats och bloggats flitigt om henne. Själv tillhör jag dem som inte kände till henne och som inte ens har sett programmet, men nu ska jag ta och göra det. Hon verkar spännande! Bland annat läste jag om henne i Botkyrka biblioteks blogg och fick då även tillfälle att lyssna på henne som sångerska i ett punkband. Bra låt, riktigt 80-tal. Det är alltid fint tycker jag. Så i väntan på hennes romaner kan vi lyssna och titta på henne på youtube och läsa hennes prosadikter.
20090519
Manipulera mera
Att ta saker i egna händer.
Att göra sin röst hörd.
Att helt sonika ändra på det som är fel.
Att inte be om lov.
Eller vänta på att de med makt ska fråga just dig.
Om detta handlar MFKs (Malmö Fria Kvinnouniversitet) besök på galleri Signal i Malmö under hela maj månad. Just nu kan du se två videoverk och ett diabildsverk i galleriet. Det handlar om en manipulation av den fysiska omgivningen och av olika samtalssituationer.
Det hålls även workshops för den som är nyfiken på att lära sig manipulera sin omvärld eller hitta på nya, mer lämpliga, innebörder åt slitna ord och begrepp.
För den som vill följa det hela hemifrån finns bloggen Korrektion där ett antal manipulatörer tagit på sig uppgiften att rätta det som rättas bör i mediefloden. Kanske manipuleras artikeln som upprörde över morgonkaffet. Om inte kan du ju alltid gå in och lämna din egen manipulerande kommentar.
Att göra sin röst hörd.
Att helt sonika ändra på det som är fel.
Att inte be om lov.
Eller vänta på att de med makt ska fråga just dig.
Om detta handlar MFKs (Malmö Fria Kvinnouniversitet) besök på galleri Signal i Malmö under hela maj månad. Just nu kan du se två videoverk och ett diabildsverk i galleriet. Det handlar om en manipulation av den fysiska omgivningen och av olika samtalssituationer.
Det hålls även workshops för den som är nyfiken på att lära sig manipulera sin omvärld eller hitta på nya, mer lämpliga, innebörder åt slitna ord och begrepp.
För den som vill följa det hela hemifrån finns bloggen Korrektion där ett antal manipulatörer tagit på sig uppgiften att rätta det som rättas bör i mediefloden. Kanske manipuleras artikeln som upprörde över morgonkaffet. Om inte kan du ju alltid gå in och lämna din egen manipulerande kommentar.
20090508
Skönlitteratur i fokus
Oh, vilken härlig dag jag haft idag!
Under hela dagen har jag lyssnat till sex olika författare som berättat om sina författarskap och om sina böcker. Det var sex för mig nästan helt obekanta författare.
Jag hade bara läst en bok av en författare tidigare.
Det var också sex författare som var väldigt olika varandra. Författarskapen och personligheterna spretade åt olika håll, men alla tilltalade mig på något sätt. Det är också något alldeles speciellt med att höra en författare prata om sina böcker. Kanske hade jag inte läst eller upptäckt någon av dessa, om jag inte hört om dem idag. Nu fick jag lust att läsa alla.
Först ut var Sara Granér, ung serietecknare, aktuell med boken Det är bara lite aids. Saras serier utgår ofta från företeelser i samhället som hon irriteras över eller stör sig på. De exempel vi fick skrattade jag gott åt men insåg också snart hur allvarliga skämten egentligen var. Men jag ska verkligen läsa hennes bok och även hålla utkik efter hennes serierutor i DN.
Därefter berättade Johanna Rynell om sin roman Hitta hem, som innehåller två berättelser om två kvinnor. En berättelse om kvinnan Hild som lever i Sverige andra halvan av 1900-talet och som är författarens barndomsberättelse. Den andra kvinna Mala lever under reformationstiden. Båda lever under tider då stora omvälvningar äger rum i samhället. Förändringar som ingen av dem känner sig hemma med. Båda längtar till något annat och båda ger sig iväg på vandring för att finna det. Så tolkade i alla fall jag hennes berättelse om boken.
Behrang Miri, rappare, musikpeagog och livsaktivist från Malmö, fick därefter mig att förstå hur viktig rap och hiphop kan vara. Behrangs musik är boken om hans liv. Varje spår på skivan är ett kapitel i hans liv. Läs en intervju med honom här eller läs hans hemsida. Han skiva har vi inte på biblioteket, men den tänker jag föreslå till inköp.
Malte Persson berättade efter lunch hur han i sökandet på nätet efter olika kommunikationssystem stötte på information om den optiska telegrafen (som jag faktiskt hört talas om) och svensken Abraham Niclas Edelcrantz som konstruerade sådana i Sverige på 1700-talet. Poeten, uppfinnaren, operachefen, bibliotekarien, entreprenören, jordbrukaren, akademiledamoten och ämbetsmannen Abraham Niclas Edelcrantz (född Clewberg) fascinerade Malte Persson så mycket att han nu har skrivit en roman om honom som heter Edelcrantz förbindelser. Han beskriver själv boken så här på sin hemsida: Boken skildrar, på ett förhoppningsvis inte alltför vördsamt sätt, valda delar av det sena 1700-talets och tidiga 1800-talets svenska historia. Det handlar om vänskap och intriger, individer och relationer, mystik och vetenskap, krig och konst, och mycket annat.
Den ende författare jag tidigare hade läst var Johan Theorin och hans första bok Skumtimmen, som jag tyckte var väldigt bra. Idag berättade han om sin nya bok Nattfåk. Bägge böckerna tilldrar sig på Öland och miljön där är väldigt viktig för böckerna och för författaren som är uppväxt där. Han utgår ofta från någon av de historier och skröner han hört under sin uppväxt och bygger sedan upp sin deckarintrig runt den. Fyra böcker om Öland ska det bli. En för varje årstid.
Sist ut var Mian Lodalen och henns bok Dårens dotter. En bok som till ungefär 50% är självbiografisk och som handlar om Mians pappan och hennes uppväxt i ett frikyrkligt Jönköping. Mamman dog när Mian var liten och pappan var en stor slarver, som inte tog något som helst ansvar för Mian. Historien har funnits inom Mian i över 30 år och var en stor befrielse för henne att skriva.
Under hela dagen har jag lyssnat till sex olika författare som berättat om sina författarskap och om sina böcker. Det var sex för mig nästan helt obekanta författare.
Jag hade bara läst en bok av en författare tidigare.
Det var också sex författare som var väldigt olika varandra. Författarskapen och personligheterna spretade åt olika håll, men alla tilltalade mig på något sätt. Det är också något alldeles speciellt med att höra en författare prata om sina böcker. Kanske hade jag inte läst eller upptäckt någon av dessa, om jag inte hört om dem idag. Nu fick jag lust att läsa alla.
Först ut var Sara Granér, ung serietecknare, aktuell med boken Det är bara lite aids. Saras serier utgår ofta från företeelser i samhället som hon irriteras över eller stör sig på. De exempel vi fick skrattade jag gott åt men insåg också snart hur allvarliga skämten egentligen var. Men jag ska verkligen läsa hennes bok och även hålla utkik efter hennes serierutor i DN.
Därefter berättade Johanna Rynell om sin roman Hitta hem, som innehåller två berättelser om två kvinnor. En berättelse om kvinnan Hild som lever i Sverige andra halvan av 1900-talet och som är författarens barndomsberättelse. Den andra kvinna Mala lever under reformationstiden. Båda lever under tider då stora omvälvningar äger rum i samhället. Förändringar som ingen av dem känner sig hemma med. Båda längtar till något annat och båda ger sig iväg på vandring för att finna det. Så tolkade i alla fall jag hennes berättelse om boken.
Behrang Miri, rappare, musikpeagog och livsaktivist från Malmö, fick därefter mig att förstå hur viktig rap och hiphop kan vara. Behrangs musik är boken om hans liv. Varje spår på skivan är ett kapitel i hans liv. Läs en intervju med honom här eller läs hans hemsida. Han skiva har vi inte på biblioteket, men den tänker jag föreslå till inköp.
Malte Persson berättade efter lunch hur han i sökandet på nätet efter olika kommunikationssystem stötte på information om den optiska telegrafen (som jag faktiskt hört talas om) och svensken Abraham Niclas Edelcrantz som konstruerade sådana i Sverige på 1700-talet. Poeten, uppfinnaren, operachefen, bibliotekarien, entreprenören, jordbrukaren, akademiledamoten och ämbetsmannen Abraham Niclas Edelcrantz (född Clewberg) fascinerade Malte Persson så mycket att han nu har skrivit en roman om honom som heter Edelcrantz förbindelser. Han beskriver själv boken så här på sin hemsida: Boken skildrar, på ett förhoppningsvis inte alltför vördsamt sätt, valda delar av det sena 1700-talets och tidiga 1800-talets svenska historia. Det handlar om vänskap och intriger, individer och relationer, mystik och vetenskap, krig och konst, och mycket annat.
Den ende författare jag tidigare hade läst var Johan Theorin och hans första bok Skumtimmen, som jag tyckte var väldigt bra. Idag berättade han om sin nya bok Nattfåk. Bägge böckerna tilldrar sig på Öland och miljön där är väldigt viktig för böckerna och för författaren som är uppväxt där. Han utgår ofta från någon av de historier och skröner han hört under sin uppväxt och bygger sedan upp sin deckarintrig runt den. Fyra böcker om Öland ska det bli. En för varje årstid.
Sist ut var Mian Lodalen och henns bok Dårens dotter. En bok som till ungefär 50% är självbiografisk och som handlar om Mians pappan och hennes uppväxt i ett frikyrkligt Jönköping. Mamman dog när Mian var liten och pappan var en stor slarver, som inte tog något som helst ansvar för Mian. Historien har funnits inom Mian i över 30 år och var en stor befrielse för henne att skriva.
20090423
Världsbokdagen
Idag är det Världsbokdagen och i brist på egna idéer tipsar jag om Svenska Dagbladets Quiz - testa dig själv angående Bokklassiker.Jag fick faktiskt 7 rätt av 10, vilket jag inte trodde. För ska sanningen fram har jag inte läst alla.
Testa själv!
20090407
Två opåskiga påsktillställningar
För den som vill ta paus från äggätande och andra helgaktiviteter och bege sig mot folktätare ort har jag två tips:
Skärtorsdag klockan 18-21 på galleri Pictura i Lund.
Två Malmöbaserade konstnärer gör tillsammans en enkvällsutställning med text- och bildverk som kretsar kring begreppet trance. "Trans, Trance; (av fornfranskans transe, ”övergång från liv till död”, av transir ”övergå”, ytterst av latins tra´nseo ”gå över”, ”överskrida”), själsligt och kroppsligt tillstånd som innebär att en person frånkopplas normal uppmärksamhet på yttervärlden och absorberas av sitt inre."
Långfredag klockan 10:00 - 03:00 på Inkonst i Malmö.
En heldag med scenkonst i det nystartade scenkonstnäterket Potato Potatos regi. Det blir teater, musik, performance, poesi, dans och workshops med mer eller mindre unga och än så länge oetablerade scenaktörer. Spretigt och spännande tror jag, och misstänker att allt kan hända.
Klicka här för att läsa mer om programpunkter och priser.
Fyll gärna på med fler (påsk)tips genom att göra en kommentar till det här inlägget!
Skärtorsdag klockan 18-21 på galleri Pictura i Lund.
Två Malmöbaserade konstnärer gör tillsammans en enkvällsutställning med text- och bildverk som kretsar kring begreppet trance. "Trans, Trance; (av fornfranskans transe, ”övergång från liv till död”, av transir ”övergå”, ytterst av latins tra´nseo ”gå över”, ”överskrida”), själsligt och kroppsligt tillstånd som innebär att en person frånkopplas normal uppmärksamhet på yttervärlden och absorberas av sitt inre."
Långfredag klockan 10:00 - 03:00 på Inkonst i Malmö.
En heldag med scenkonst i det nystartade scenkonstnäterket Potato Potatos regi. Det blir teater, musik, performance, poesi, dans och workshops med mer eller mindre unga och än så länge oetablerade scenaktörer. Spretigt och spännande tror jag, och misstänker att allt kan hända.
Klicka här för att läsa mer om programpunkter och priser.
Fyll gärna på med fler (påsk)tips genom att göra en kommentar till det här inlägget!
20090406
påsk"ägg"
Idag ägnade jag mig åt att lägga in små överraskningslappar i ett antal böcker med påsktema i Hjärup. Så om du lånar en påskig bok kanske du får en skatt på köpet. Lite som påskäggsjakt.
Trevlig läsning!
Trevlig läsning!
20090402
rapport från nyhetshyllan
jag läste idag i en annan biblioteksblogg att stockholms stadsbiblioetk "twittrar" första raden ur magasinböcker. Spännande, tänkte jag. Och här kommer Staffanstorps biblioteks cover på Stockholms stadsbibliotek -några slumpmässiga rader från slumpvis utvalda böcker på vår nyhetshylla, manipulerade till vad vi kan kalla för dagens dikt:
man får inte ta bort eller lägga till någon bit
den väldige Lorentz åsåg hennes vilsenhet,
reste sig,
sträckte ut armarna och sade hest:
- även sommarplats och vinterplats kostar mer för en större båt
man får inte ta bort eller lägga til någon bit
är uppbyggt av en separat Bi-Ampli-utrustad radioenhet (BX 642 A) och
är uppbyggt av en separat Bi-Ampli-utrustad radioenhet (BX 642 A) och
separata högtalare för bas- och
en koloni svanar bor precis vid spetsen, men några örnar har jag aldrig sett där
man får inte ta bort eller lägga till någon bit
De citerade böckerna som du kan kila ner och låna är:
Joakim Pirinen - Döda paret och deras "vänner"
Elisabeth Goldstein - General von Döbeln: Den rosa glipan
Wåhlstedt Eje - Köpa motorbåt
Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (7-dagarslån)
Radiogrammofonen - en harmoni i klang och elegans
20090330
Litterära klassiker som radioteater
Nu är det dags för ett ännu ett radiotips från min sida. Förra helgen låg jag utslagen i sängen redan halvnio på kvällen istället för att vara ute och roa mig. Det enda energin räckte till var att klicka mig in på radioteaterns hemsida, luta mig bakåt med slutna ögon och lyssna till Franz Kafkas "Processen". Det var en rätt intressant upplevelse. Jag har läst den för några år sedan, men vad som slog mig med starkare kraft denna gång var vilka helgjutna repliker den innehåller. På så sätt är texten i sig väldigt tacksam att läsas högt, något jag för övrigt förespråkar i stort (detta en parentes). Men nu läses den alltså som en pjäs, och utöver replikerna kommer plötsligt något slags musikalinspirerade partier in och bryter den suggestiva stämmningen. Bryter det suggestiva men ökar det absurda.Ett annorlunda och avslappnande sätt att inta klassikerlitteratur på. Funkar till och med efter en hård arbetsvecka när ögonen bara faller ihop. Och lockade åtminstone mig till ett skratt. Ta en titt på radioteatern klassiker och lyssna på Kafka eller kanske en av mina favoriter: Inger Christensen. Eller slå på radion klockan 19.03 på fredag om du vill "läsa" Jean-Paul Sartre.
20090311
Seniorcafé
Vårens bokkafé för seniorer i Hjärup hade i år temat Blommor och trädgård. Christina berättade om ett antal böcker om pelargoner och orkidéer, plantering i kruka, hur man bäst utnyttjar sina kvadratmetrar till trädgård och om Karin Larssons kärlek till blommor och grönt och hennes liv på Sundborn.Många intresserade lyssnare fick också lyssna till Herman Lindqvists kåseri Dill är mer än du tror. Dill är nämligen inte lätt att få tag i om man befinner sig utomlands, i alla fall inte i Frankrike där Herman Lindqvist bott i flera år. Det går att hitta, men då hos blomsterhandlaren, som använder den som dekoration i buketter. Glad i hågen köpte H. Lindqvist all dill som fanns i butiken och den dagen frossade familjen i dill.
När han redan nästa dag ville köpa mera, fick han av en förskräckt blomsterhandlare, som undrade vad han skulle ha all dill till, veta att dillen var besprutad med arsenik för att hålla sig och att ingen fransman skulle komma på idén att äta blomsterdekorationer.
Familjen överlevde dock som tur var!
20090309
Den nya världsfotbollen - Erik Niva
"Världen förändrades under 1990-talet. Planeten globaliserades, fotbollen kommersialiserades. Vad är egentligen kvar nu på andra sidan millennieskiftet? Under drygt fem års tid har sportjournalisten Erik Niva rest runt i en fotbollsvärld som inte längre ser ut som den brukade göra. Han har rullat iväg en boll, följt den genom 170 städer i 40 länder och intervjuat oligarker, juntor och tonårsmiljonärer. Han har sett den starta ett krig på Balkan, överleva ett och annat på Nordirland och stoppa ett på Elfenbenskusten. Han har följt en av vår tids allra största populärkulturella ikoner, från Kunming i öster till Los Angeles i väster. Fotbollen har alltid varit en extremt känslig samhälls-barometer. I den här boken, decenniets största svenska satsning på nyskrivna samtidsreportage, mäter den trycket i en värld där avståndet mellan de som har och de som inte har ständigt växer, både på gatorna och i serietabellerna."20090308
Internationella kvinnodagen, Malmö 2009-03-08 (en sammanfattning)
en grå stad i en grå dag
ett blött folk i en våt stad
det går rykten om att det är patriarkatets fel
– Vad ska vi göra?
– Kross/ det ryktas om det grå patriarkatets död (röd)
– när när när?
– krossa sexismen
den blöta patriarken sägs vara ful (gul)
– inga sexister på våra flator
och vi skanderar (skamdelar) samma saker nu som de på 60-talet
– vi vill ha sex vi vill ha sex vi vill ha
– nu nu nu
har det således aldrig funnits någon frihet?
kvinnor
medsystrar
ta er ut ur husen (musen)
gå ut i parkerna och akta er för äkta män
det går rykten om att det är patriarkatets fel
– VAD SKA VI GÖRA?
största möjliga tystnad
ett blött folk i en våt stad
det går rykten om att det är patriarkatets fel
– Vad ska vi göra?
– Kross/ det ryktas om det grå patriarkatets död (röd)
– när när när?
– krossa sexismen
den blöta patriarken sägs vara ful (gul)
– inga sexister på våra flator
och vi skanderar (skamdelar) samma saker nu som de på 60-talet
– vi vill ha sex vi vill ha sex vi vill ha
– nu nu nu
har det således aldrig funnits någon frihet?
kvinnor
medsystrar
ta er ut ur husen (musen)
gå ut i parkerna och akta er för äkta män
det går rykten om att det är patriarkatets fel
– VAD SKA VI GÖRA?
största möjliga tystnad
20090303
bokprat i radio
I nästa vecka börjar Sveriges radios lyssnarpanel diskutera de romaner som är nominerade till 2008 års romanpris. Juryn består av sju läsande radiolyssnare och förutom att diskutera är det även de som utser vinnaren. Från måndag till torsdag kan du ta del av diskussionerna i p1 kl. 14.03 och vem vinnaren blir får vi veta på fredagen.
De nominerade är:
Erik Andersson: Den larmande hopens dal
Marjaneh Bakhtiari: Kan du säga Schibbolet?
Agneta Klingspor: Pressa läpparna här
Elsie Johansson: Sin ensamma kropp
Malte Persson: Edelcrantz förbindelser
Andrzej Tichý: Fält
På måndag börjar panelen med att prata om Kan du säga Schibbolet? och Den larmande hopens dal.
Så har du inte läst dem har du några dagar på dig att hinna.
Själv tänkte jag lyssna på tisdag då det är Edelkrantz förbindelser som avhandlas. Det är nämligen den enda jag har läst (vågar man säga det som bibliotekarie?) men den var också väldigt bra. Jag är inte den som brukar läsa historiska romaner men den här tyckte jag mycket om. Malte Perssons språkbehandling fångade mig liksom hans humor. Han har fått mycket god kritik för detta liksom för sitt sätt att experimentera med genren och blanda in samtid i det historiska. Och jag, jag kan bara hålla med. Vi får se vad lyssnarjuryn säger. Jag säger i alla fall: sätt igång och läs, och lyssna med mig på tisdag. Eller, lyssna ändå - du kan ju få några tips. Och läs ändå!
De nominerade är:
Erik Andersson: Den larmande hopens dal
Marjaneh Bakhtiari: Kan du säga Schibbolet?
Agneta Klingspor: Pressa läpparna här
Elsie Johansson: Sin ensamma kropp
Malte Persson: Edelcrantz förbindelser
Andrzej Tichý: Fält
På måndag börjar panelen med att prata om Kan du säga Schibbolet? och Den larmande hopens dal.
Så har du inte läst dem har du några dagar på dig att hinna.
Själv tänkte jag lyssna på tisdag då det är Edelkrantz förbindelser som avhandlas. Det är nämligen den enda jag har läst (vågar man säga det som bibliotekarie?) men den var också väldigt bra. Jag är inte den som brukar läsa historiska romaner men den här tyckte jag mycket om. Malte Perssons språkbehandling fångade mig liksom hans humor. Han har fått mycket god kritik för detta liksom för sitt sätt att experimentera med genren och blanda in samtid i det historiska. Och jag, jag kan bara hålla med. Vi får se vad lyssnarjuryn säger. Jag säger i alla fall: sätt igång och läs, och lyssna med mig på tisdag. Eller, lyssna ändå - du kan ju få några tips. Och läs ändå!
20090221
På spåret
Min tanke var att tipsa er om SR c som är en del av Sveriges Radio, fokuserad på mer nischade program som inte får plats i den vanliga radiokanalen. Det är ”radio för konst och idéer och fri sikt”, ”en radioscen där vi utforskar nya sätt att presentera och använda ljud och bild på webben” som de själva beskriver det på sin hemsida. Således gick jag en kväll in och valde ett spår på måfå för att testa. Jag fastnade för spåret (som är kategoriserat under tema ”spår”) ”spårfilosofi”, där tre filosofer för en diskussion kring spår som finns i språket. Fastnade så pass att jag nu måste dela med mig av några av deras och några av mina funderingar kring detta fenomen. Diskussionen utgår från en utställning om litteraturvetaren och filosofen Roland Barthes som menade att:
Språket är aldrig någon oskuld. Orden har ett sekundärt minne som på något mystiskt sätt lever kvar mitt bland nya betydelser.
Genom vårt användande av språk för kommunikation lägger vi hela tiden ut både avsiktliga och oavsiktliga spår då vi inte kan hålla all mening som kommer med orden vi väljer inom vår kontroll. De medvetet utlagda spåren kan sedan dessutom tolkas antingen som vi hade tänkt eller på ett helt oförutsett vis.
Så är det till exempel med texten och läsaren:
Vi följer alltid det utlagda spåret då vi läser eftersom läsande går ut på att försöka förstå det skrivna. Men läsandet är också en aktiv handling där vi befruktar texten (spåret) med våra egna avtryck. Vi följer alltså inte blint utan vi tolkar spåret. Och spåret finns inte förrän vi upptäcker det. Alltså kan man tänka sig att texten, eller det muntliga uttalandet, inte finns utan en läsare eller åhörare.
Theodor Kalifatides skriver i boken ”I ett nytt land utanför mitt fönster” om sina upplevelser av ett nytt språk i ett nytt land i en ny kultur.
”Jag var ännu inte anfrätt av ordens betydelser, jag skrev utan att veta vad jag menade; jag skrev därför att de nya orden helt enkelt var nya och jag kunde fylla dem med den innebörd jag önskade. Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.”
(Detta citat läste jag under förmiddagen i katalogen till en retrospektiv utställning av malmöbaserade konstnärenVassil Simittchievs verk. En utställning jag besökte dagen innan på en visit i Sundsvall. Allt detta, olika spår som med mig som uttolkare strålar samman till ett nystan med mig och mitt intresse för ord och språk som mittpunkt. Inom och utifrån vilket jag likt en spårhund nosar mig till nya spår att följa. Jag lägger avtryck att utforska på hög. Garnstumpar flyr iväg åt olika håll och ligger förhoppningsvis kvar ett tag i väntan på att bli uppföljda. Detta en parentes.) Kalifatides tankar kring friheten i ett nytt språk spårar jag till mina upplevelser av att vara en isolerad ö i sitt hemspråk, omgiven av ett hav av främmande ord, när jag umgicks med min anteckningsbok på en annan kontinent. Men de är motstridiga Barthes konstaterande att språkets oskuld är omöjlig eftersom det alltid, genom sitt ursprung, är fyllt av tidigare mening. Avlagringar – sediment av mening. En ordens betydelse som programmets filosofer menar kan nötas bort mer och mer med tiden, men aldrig helt försvinner. Det tål att tänkas mer kring.
Så språket sätter spår i oss samtidigt som vi sätter spår i språket. ”Språket tänker i oss” säger en av filosoferna och jämför med datorers tangentbord, där bokstäverna är placerade på det sätt som gör skrivandet mest effektivt. På samma sätt som bokstävernas placering styr fingrarnas framfart över tangentbordet påverkar språkets möjligheter vårt sätt att tänka. Detta ger den intressanta tankegången (åtminstone på svenska) att jag kanske tänker annorlunda beroende på vilket språk mina tankar ges uttryck i. Jag måste lära mig fler språk så att mina tankar kan korsa fler spår! Så att de liksom tågen kan växla mellan de utlagda spår som leder till framtida resor och likt elektriciteten kan hoppa mellan spåren och korsbefrukta dem.
Som du säkert förstår rekommenderar jag varmt ett besök. Om du vill kan du förutom att filosofera låta dig hypnotiseras i 10 minuter. Känner du mer för att påverka din situation medvetet kan du vara medkompositör till 5 kompositörers musikaliska ”vikgubbe”. Och det finns en massa ljudkonst, temaprogram och experiment att botanisera i.
Språket är aldrig någon oskuld. Orden har ett sekundärt minne som på något mystiskt sätt lever kvar mitt bland nya betydelser.
Genom vårt användande av språk för kommunikation lägger vi hela tiden ut både avsiktliga och oavsiktliga spår då vi inte kan hålla all mening som kommer med orden vi väljer inom vår kontroll. De medvetet utlagda spåren kan sedan dessutom tolkas antingen som vi hade tänkt eller på ett helt oförutsett vis.
Så är det till exempel med texten och läsaren:
Vi följer alltid det utlagda spåret då vi läser eftersom läsande går ut på att försöka förstå det skrivna. Men läsandet är också en aktiv handling där vi befruktar texten (spåret) med våra egna avtryck. Vi följer alltså inte blint utan vi tolkar spåret. Och spåret finns inte förrän vi upptäcker det. Alltså kan man tänka sig att texten, eller det muntliga uttalandet, inte finns utan en läsare eller åhörare.
Theodor Kalifatides skriver i boken ”I ett nytt land utanför mitt fönster” om sina upplevelser av ett nytt språk i ett nytt land i en ny kultur.
”Jag var ännu inte anfrätt av ordens betydelser, jag skrev utan att veta vad jag menade; jag skrev därför att de nya orden helt enkelt var nya och jag kunde fylla dem med den innebörd jag önskade. Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.”
(Detta citat läste jag under förmiddagen i katalogen till en retrospektiv utställning av malmöbaserade konstnärenVassil Simittchievs verk. En utställning jag besökte dagen innan på en visit i Sundsvall. Allt detta, olika spår som med mig som uttolkare strålar samman till ett nystan med mig och mitt intresse för ord och språk som mittpunkt. Inom och utifrån vilket jag likt en spårhund nosar mig till nya spår att följa. Jag lägger avtryck att utforska på hög. Garnstumpar flyr iväg åt olika håll och ligger förhoppningsvis kvar ett tag i väntan på att bli uppföljda. Detta en parentes.) Kalifatides tankar kring friheten i ett nytt språk spårar jag till mina upplevelser av att vara en isolerad ö i sitt hemspråk, omgiven av ett hav av främmande ord, när jag umgicks med min anteckningsbok på en annan kontinent. Men de är motstridiga Barthes konstaterande att språkets oskuld är omöjlig eftersom det alltid, genom sitt ursprung, är fyllt av tidigare mening. Avlagringar – sediment av mening. En ordens betydelse som programmets filosofer menar kan nötas bort mer och mer med tiden, men aldrig helt försvinner. Det tål att tänkas mer kring.
Så språket sätter spår i oss samtidigt som vi sätter spår i språket. ”Språket tänker i oss” säger en av filosoferna och jämför med datorers tangentbord, där bokstäverna är placerade på det sätt som gör skrivandet mest effektivt. På samma sätt som bokstävernas placering styr fingrarnas framfart över tangentbordet påverkar språkets möjligheter vårt sätt att tänka. Detta ger den intressanta tankegången (åtminstone på svenska) att jag kanske tänker annorlunda beroende på vilket språk mina tankar ges uttryck i. Jag måste lära mig fler språk så att mina tankar kan korsa fler spår! Så att de liksom tågen kan växla mellan de utlagda spår som leder till framtida resor och likt elektriciteten kan hoppa mellan spåren och korsbefrukta dem.
Som du säkert förstår rekommenderar jag varmt ett besök. Om du vill kan du förutom att filosofera låta dig hypnotiseras i 10 minuter. Känner du mer för att påverka din situation medvetet kan du vara medkompositör till 5 kompositörers musikaliska ”vikgubbe”. Och det finns en massa ljudkonst, temaprogram och experiment att botanisera i.
20090217
Väntetider
Ibland blir kön till en omtalad eller populär bok lång. Just nu tror jag att vår längsta kö är den till Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.22 låntagare står i kö till 3 exemplar.
Det tycker vi är en väldigt lång kö.
Men det är ingenting mot den kö som New Yorks folkbibliotek har till boken Revolutionary Road av Richard Yates. Jag hörde ett radioprogram om boken häromdagen och där nämndes att det stod 600 personer i kö till den. Jag trodde jag hörde fel, så jag kontrollerade på deras hemsida.
Det stämde! Visserligen hade kön sjunkit till 599. Men ändå!
Hos oss står 4 personer i kö!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
