Snabbläst

Ibland snubblar man över böcker som inte gör
så mycket väsen av sig, de är
små och tunna, men har ett innehåll
som man bär med sig länge:

”Silke” av Alessandro Baricco
”Prioritaire” av Iselin C Hermann
”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne

Jultider

Vad ska du ge bort i julklapp?
Tips på rim till paketet kan du få i boken ”Rimboken för telegram och julklappar”
Ger du bort en deckare kanske detta rim passar:
”Hoppas att du utan lugnande piller
Kan njuta spänningen i denna thriller”
Till något så praktiskt som en cykelhjälmen passar:
”Om en liten tuva stjälper
kanske denna hjälper”

Att rimma till gröten är en gammal tradition. I boken ”Grötrim på skämt och allvar” berättar Jan-Öjvind Swahn historien om detta. Han ger många exempel på rim från olika delar av vårt land. Från Småland kommer följande:
”Denna gröten är kokad i en gryta och inte i en eka
Ät nu inte mer än att det blir nått över å steka”

Många andra böcker om våra jultraditioner hittar du på biblioteket.

Martin Crimp i p1

Här kommer även ett lyssnartips inför julen. I p1:s 30-dagarsarkiv går det till och med den 29/12 att höra Radioteaterns uppsättning av Martin Crimps pjäs "Allt blir bättre". Något jag varmt rekommenderar!

Martin Crimp är en brittisk dramatiker med ett arv efter nobelpristagaren Harold Pinter. Det har sagts om Crimp att han är upptagen av form och av språk, och att hans pjäser är musikaliska och rytmiska. I "Allt blir bättre" har karaktärerna avpersonifierats till endast siffrorna 1, 2, 3 och 4. Åtminstone i det utdrag jag har läst, och vad jag förstår är detta genomgående i Crimps dramatik. Något som bidrar till att luckra upp de traditionella rollerna och historieberättandet. Det är heller ingen vanlig dialog utan snarare en samling flytande tanketrådar som utvecklas mellan ett antal personer. Eller tänks de bara? Eller är det egentligen bara en person?

Tematiken i pjäsen är samtida samhällskritisk och behandlar bland annat det våld vi matas med via media, med tydliga paralleller till de skolmassakrer vi på senare år har bevittnat. Varvat med detta talas det även om relationer, barn och det perfektionssökande förortslivet.

Gå in på p1:s hemsida, klicka på "lyssna igen" och välj sedan Radioteatern i programlistan så kan du lyssna och upptäcka min nuvarande favoritdramatiker mellan julborden!

Personalens julläsning

Vill du veta vad personalen tänker läsa i jul och samtidigt kanske få ett och annat lästips?
Vid en rundfrågning bland kollegerna fick jag följande svar:

Marie-Louise Stensson
Jag vill gärna läsa Bodil Malmsten, Sista boken från Finistère i jul.
Jag har läst hennes tidigare böcker från Finistère och är nyfiken på

varför hon nu valt att lämna denna plats som tycks ha betytt så

mycket för henne. Hoppas på svar helt enkelt!

Eftersom jag tyckte mycket om Vandrande stjärna av årets nobelpristagare Le Clézio är jag litet nyfiken på hans senaste bok, Raga, som jag nu ställt mig i kö till. Hinner jag inte få den till jul hoppas jag få låna Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, som jag köpt till en av mina döttrar i julklapp.

Kerstin Gunnarsson
I jul har jag tänkt läsa Den oskuldsfulle bibliotekarien av Bengt Hubendick.
Det är alltid trevligt att läsa om en kollega och den till en början försynte men så småningom mera framgångsrike Hjalmar Kvarnstrand på Kungliga Biblioteket lovar att kunna bli en trevlig bekantskap. Både humor och romantik ryms i denna bok som bör kunna vara det som man i England kallar "a feel-good book".

I England utspelar sig också min andra julbok, närmare bestämt i Derbyshire. I Svart som synden av Stephen Booth får poliserna Ben Cooper och Diane Fry

ett nytt gåtfullt fall att lösa när man på en gammal gård hittar först en hand och slutligen två kroppar nergrävda i leran. Otäckt, men visst är det något särskilt

med att läsa en deckare i juletid. Mörkret omger huset, men inne lyser julljusen, kaffet doftar, kakorna frestar och till sist är ju alltihop ändå på låtsas.

Johan Rasmussen
Jag har tänkt att sätta tänderna i Ken Folletts uppföljare till Svärdet och spiran,

En värld utan slut. Boken borde räcka en bit in på nästa år då den är rätt så tjock.

Varför?

I Svärdet och spiran beskrev Ken Follett imponerande den mörka medeltidens England. Trots sitt omfång så var det en riktig bladvändare. Boken hade allt man kunde önska: kärleksintriger, maktkamper, krig o elände. Nu hoppas jag att En värld utan slut kan fängsla mig på samma sätt - i så fall har jag många timmar i läsfåtöljen under julledigheten!

Christina Odenhammer
Jag ska läsa Fredrik Sjöbergs Den utbrände kronofogden som fann lyckan.

33 essäer om skalbaggar, flugor och andra småkryp.
Hoppas den är lika underhållande som hans tidigare bok Flugfällan.

I den boken lyckas han få den mest inbitne humanist att tycka att naturvetenskap är riktigt roligt.

Min juldeckare blir Stephen Booths nya bok, Svart som synden, om poliserna Ben Cooper och Diane Fry. Böckerna utspelar sig i Derbyshire

på den engelska landsbygden och brukar innehålla allt som man

väntar sig av en bra deckare.

Birgitta Henriksson
I jul planerar jag att läsa Drömmen av Harry Bernstein.
Harry Bernstein debuterade vid 96 års ålder med boken Den osynliga väggen.
Det är en fantastisk barndomsskildring från ett fattigt England i början

av 1900-talet. Författaren skildrar elände och misär men också mycket glädje. Tyckte man om boken ”Ängeln på sjunde trappsteget” ska man absolut läsa

den här boken också. ”Drömmen” är fortsättningen på Den osynliga väggen.

Nu har familjen fått biljetter av släkten för att kunna åka till Amerika och ett som de hoppas, mycket bättre liv.

Jag vill också hinna med att läsa Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Författaren är en ung kvinna från Malmö. I sin debutbok Kalla det vad fan du vill beskrev hon de förutfattade meningar som invandrare och svenskar har om varandra, på ett mycket träffande och humoristiskt sätt.


Linnéa Eriksson

Just nu läser jag Gertrude Steins Allas självbiografi och troligen

kommer jag inte hinna läsa ut den förrän i jul, så den får bli en.
Gertrude Stein hör till de författarna som jag återupptäcker var gång
jag läser. Det slår mig hur fantastiskt språk hon har, hur meningarna
bara flyter eller rullar på rakt in i kroppen på mig. Sedan är hon
väldigt klok och underhållande och det finns många godbitar till citat
i den boken, dessutom känns det lite som man har levt i det tidiga
1900-talets konstnärsParis.
Sedan tänkte jag äntligen läsa Ida Börjels diktsamling
Konsumentköplagen. Det passar att tipsa om dessa båda författare i
samma mening för Stein är en stark förebild till Börjel.
Konsumentköplagen är hennes bearbetning av den faktiska lagen, om
förhållandet mellan säljare och köpare, och även ett formexperiment
där hon bryter upp och bryter in i en befintlig text med stark
auktoritet. Det tycker jag verkar väldigt spännande.

Som en bonus slänger jag också in en bok jag idag fick på skiva.
Christian Bööks Eunoia (som jag redan nämnt hastigt på bloggen) där
varje kapitel är skrivet utifrån en vokal, och endast innehåller den
vokalen! Alltså kapitel a, e, i, o och u. I konvolutet skriver han
under bokstaven "i" (jag vet inte om det ingår i själva boken än):
"Writing is inhibiting. Sighing, I sit, scribbling in ink this pidgin
script. I sing with nihilistic witticism, disciplining signs with
trifling gimmicks...".

Christina Fäldt

Jag blev nyfiken på genren fantasy och håller nu på att läsa Nekromantikerns

födelse, tredje delen i serien Svärdens väktare, en serie om sammanlagt åtta

böcker. Författaren Nick Perumov räknas till en av Rysslands största fantasyförfattare och utsågs 2004 till Europas bäste inom genren och

valdes 2007 för andra gången till årets fantasyförfattare i Ryssland.

Efter att ha läst den fantastiska berättelsen om porslinskaninen Edward

Tulanes, måste jag också bara läsa Kate DiCamillos bok om den modiga

lilla musen Desperaux Tilling. Detta är hennes andra bok som översatts

till svenska.

Sagan om Desperaux kommer i februari 2009 som animerad film.

Originalrösterna i filmen görs bland annat av Matthew Broderick,

Dustin Hoffman och Sigourney Weaver.


Birgitta Lindén
Själv ska jag läsa en fransk deckare som heter Bombyx och är skriven av

Anne Rambach. Bombyx är en restaurang dit frilansreportern Diane

Harpmann beger sig för att göra ett jobb. Väl där blir hon indragen i en blodig eldstrid och klarar sig med nöd och näppe därifrån, men med kameran full av avslöjande fotografier.
Franska deckare hör inte till vanligheten så därför är jag mycket nyfiken på den här.

En tysk deckare, som ju inte heller är särskilt vanliga, tänkte jag också hinna med.

Det är Andrea Maria Schenkels tunna lilla bok Mordbyn, som utsågs till bästa

översatta deckare av Svenska Deckarakademin häromdagen med motiveringen

"En själamässa, som med kuslig precision avslöjar de demoner som kan dölja sig under vardagens yta." Låter väl spännande?

Jag blev också sugen på att läsa Revolutionary Road av Richard Yates

efter att ha läst om den i Sydsvenskan. Den kom ut redan 1961, men har översatts först nu. Den lär vara en amerikansk kultbok och är också någon slags föregångare till flera av de romaner om vardagslivets kvävande lunk som

kommit ut i Sverige i år t.ex Vi i villa och Mitt rätta jag.

Dessutom har en filmversion av den med Kate Winslet och Leonardo DiCaprio i huvudrollerna premiär i jul och eftersom boken alltid brukar vara bättre än filmen, så jag vill läsa boken innan jag eventuellt ser filmen.

Adventskalendertävling

Gillar du tävlingar?

Jag hittade en jultävling på DN:s hemsida. Varje dag fram till jul ­publiceras en ny bild där tecknaren Stina Wirsén tolkar en litterär­ klassiker.

Idag var det ganska lätt. Eller hur?

Samla svaren och du har chansen att vinna ett bokpaket.

Nu ska jag vara lite personlig, eller En skrivarlinje bloggar

Att vara personlig är något jag funderar ganska mycket över. I en av mina anteckningsböcker skrev jag för en tid sedan ungefär: Är det personliga över huvud taget relevant?

Relevant eller inte, det kanske ni får avgöra för blir det hur som helst lite personligt. Med mig ligger det till på följande sätt; jag är inte bara bibliotekarie utan större delen av min tid går jag en skrivarlinje på Fridhems folkhögskola. För den som undrar vem jag egentligen är så är jag den som bara jobbar en kväll i veckan i Staffanstorp av just den anledningen. Jag insåg nämligen att jag var tvungen att ge mig själv chansen att utveckla mitt eget skrivande och skapande innan jag bestämde mig för att ägna mig åt att hantera andras i mitt yrkesliv. Ofta handlar mitt skrivande om ett utforskande av språket. Frågor jag ställt mig är tex. Är visslingar del av vårt språk? och egentligen Vad är språk? Hur uppfattar vi ett språk vi inte förstår?

Just nu håller vi på med en diktfördjupning där vi väljer tre ämnen och sedan gör egna efterforskningar kring dessa innan vi skriver själva dikterna. Jag valde då bland annat ämnet "anteckningar" just för att de är personliga små avtryck efter människor, efter situationer och efter tid. Alla är nog intresserade av andras personliga anteckningar tänker jag, fast det är inte riktigt fint att erkänna. Och det är inte riktigt fin konst att syssla med det personliga. Mina funderingar kring detta är mitt i en process så jag har verkligen inga svar, men det är spännande att tänka kring. Det finns något där...

Nåväl, det jag egentligen ville komma till var att vi på skrivarlinjen nyligen startat en egen blogg. Där publicerar vi sådant vi skriver, tänker på och sysslar med. Kanske dyker det snart upp vidare funderingar, i diktform, kring anteckningarna. Dessutom kommer det i hela december ett nytt avsnitt av vår egen julkalender varje dag. Så om du vill veta mer om hur det kan fungera på en skrivarlinje och vad ett gäng aspirerande författare, poeter, dramatiker skriver för något är du välkommen att titta in på Skrivliv.

Elfriede Jelinek?

Länge har jag tänkt läsa något av Elfriede Jelinek, men än har det inte blivit av. Nu tänkte jag ta tag i den saken och undrar om någon har en favorit att tipsa om?

I somras sände p1 hörspelet Sportkör, med text skriven av Jelinek. Det var ett samarbete mellan radiosporten och radioteatern som var väldigt spännande, dels för att texten kommenterade samhället och genusnormer genom sportretorik, dels för att radiosportens kommentatorer var med i uppsättningen.

För den som är intresserad av Jelinek (som jag, trots de olästa böckerna) är ett tips att gå och se ett annat av hennes hörspel (Dödssiffror) som sätts upp i Malmö, på Bryggeriteatern, nu på fredag 5/12. Samtidigt uppförs även ett nyskrivet verk av Anna Nyman. I föreställningen Dödssiffror Nolltrenollåtta handlar det om att utforska hörspelets sceniska möjligheter.
Läs mer på http://www.teatrweimar.se/

Och som sagt; tips på Jelinekbok önskas!