Läsecirklarna

på Staffanstorps bibliotek
fortsätter i höst.

Nytt är att måndags- och tisdagsgrupperna slås ihop till en grupp. Första träffen i höst blir tisdagen 8 sept kl 18. Alla cirkeldeltagare önskas en skön boksommar oavsett väder och vind. Nya cirkelmedlemmar hälsas också välkomna till hösten!

Några LÄSTIPS inför sommaren och hösten:
Adolfsson, Eva: En liten historia
Barbery, Muriel: Igelkottens elegans
Cleeves, Anne: Rött stoft
Djebar, Assia: Ingenstans i min fars hus
Gavalda, Anna: Lyckan är en sällsam fågel
Glauser, Friedrick: Kinesen
Hustvedt, Siri: Sorgesång
Kuklarz, Zbigniew: Anteckningar från en liten Fiat
Oates, Joyce Carol: Dagbok 1973-1982
Ohlsson, Bengt: Syster
Ruiz Zafón, Carlos: Ängelns flykt
Rynell, Elisabeth: Hitta hem
Schulman, Alex: Skynda att älska
På hyllan för Biografier & memoarer:
Laeretei, Käbi: Vart tog all denna kärlek vägen
Pausch, Randy: Den sista föreläsningen
Östlin, Lillemor: Dagok från kvinnofängelset

Fråga gärna efter fler boktips på biblioteket!
Marie-Louise och Birgitta

JAG VILL INTE PRATA - bara med Francois

Jag slutade mitt år på Fridhems skrivarlinje för en vecka sedan. Den gångna veckan har mest bestått av desillusionerad ångest för att vara ärlig. Ett citat ur en bok vi läste i klassen har ekat tröstande i mitt huvud. Konstigt nog av Charles Bukowski. Den sexistiske gubben som jag aldrig skulle ha läst om inte någon tvingat mig. Men jag måste erkänna, han har sina kvaliteter. Han har, i Hollywood - boken om tillblivelsen av filmen Barfly som Bukowski skrev manus till, särskilt en mycket sympatisk och uppenbarligen oförglömlig karaktär. Francois Racine heter han. En deprimerad skådespelare, en fullblodspessimist. Så när jag kom in på biblioteket idag gick jag raka vägen till bokstaven B. Citatet är Francois´meddelande på telefonsvararen då huvudkaraktären ringer upp honom. Det lyder som följer (och ja, det är skrivet i versaler):

"PRATA INTE MED MEJ. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG FINNS INGENSTANS OCH DU FINNS HELLER INGENSTANS. DÖDEN KOMMER MED SINA SMÅ HÄNDER FÖR ATT TA OSS. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN."

Ja, känner man sig lite nere kan man åtminstone tänka på Francois och känna sig i gott sällskap. Av någon anledning hade jag för mig att det var något med dödens små hästar, det vore nästan ännu finare. Men det duger gott såhär också.