Jag slutade mitt år på Fridhems skrivarlinje för en vecka sedan. Den gångna veckan har mest bestått av desillusionerad ångest för att vara ärlig. Ett citat ur en bok vi läste i klassen har ekat tröstande i mitt huvud. Konstigt nog av Charles Bukowski. Den sexistiske gubben som jag aldrig skulle ha läst om inte någon tvingat mig. Men jag måste erkänna, han har sina kvaliteter. Han har, i Hollywood - boken om tillblivelsen av filmen Barfly som Bukowski skrev manus till, särskilt en mycket sympatisk och uppenbarligen oförglömlig karaktär. Francois Racine heter han. En deprimerad skådespelare, en fullblodspessimist. Så när jag kom in på biblioteket idag gick jag raka vägen till bokstaven B. Citatet är Francois´meddelande på telefonsvararen då huvudkaraktären ringer upp honom. Det lyder som följer (och ja, det är skrivet i versaler):
"PRATA INTE MED MEJ. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN. JAG FINNS INGENSTANS OCH DU FINNS HELLER INGENSTANS. DÖDEN KOMMER MED SINA SMÅ HÄNDER FÖR ATT TA OSS. JAG VILL INTE PRATA. PRATA MED DEN HÄR MASKINEN."
Ja, känner man sig lite nere kan man åtminstone tänka på Francois och känna sig i gott sällskap. Av någon anledning hade jag för mig att det var något med dödens små hästar, det vore nästan ännu finare. Men det duger gott såhär också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst hade det varit fint med dödens små hästar....
Skicka en kommentar