20081125

Avante-garde, upphovsrätt och folkbildning

Idag blir det några funderingar kring internetprojektet ubuweb. Det kan vara intressant i den aktuella ipred-debatten (se tex: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2028533.svd).

Ubuweb är ett virtuellt museum och bibliotek vars ambition är att tillgängliggöra avante-gardepoesi och konst. Framför allt erbjuder de sådant som är ur tryck eller som av andra anledningar är svårt att få tag på. Projektet började 1996 med främst konkret poesi och utvidgades efterhand till att inrymma flertalet konstformer. Fokus ligger dock fortfarande kraftigt på text- och ljudbaserade verk. På ubuweb går det till exempel att lyssna på Gertrude Steins egna inläsningar. Stein är en inspirationskälla till konkret poesi och därför självskriven i den här samlingen, men det läggs även upp väldigt nytt material.

Ett sådant nytt verk som jag glatt fördrivit tiden med på sistone är ett kapitel ur Christian Bööks bok Eunoia. Eunoia är skriven enligt ett fast koncept som innebär att varje kapitel endast får innehålla en vokal, i det upplagda kapitlet är den "e".

Vidare går det även att höra musik komponerad för latexballonger, titta på intervju med Samuel Becket, se en av Cindy Shermans första filminstallationer, med mera, med mera. Obs! Det finns risk att fastna!

Hur står det då till med upphovsrätten? kanske någon frågar sig. Jo, skaparna av ubuweb sällar sig till skaran av så kallade open source förespråkare och menar att det inte är fel att tillgängliggöra material utan tillåtelse från upphovsmännen, eftersom de inte gör det i något vinstsyfte. De vill helt enkelt att verken ska kunna upptäckas helt fritt och driver enligt dem själva sidan helt ideellt. Kontroversiellt? Kanske. Eller kanske en rakt igenom god gärning? Det är definitivt ett gott exempel på hur möjligheterna med internet kräver en omvärdering av gamla lagar. En icke-kommersiell portal som erbjuder alla med tillgång till internet en introduktion till och egen upplevelse av ett väldigt stort antal konstverk från 1900-talets början till idag. Det skulle jag vilja säga är ett folkbildande projekt i samma anda som folkbiblioteken. Ett särskilt intressant sådant blir det då det handlar om just det som kallas avante-gardekonst eftersom den lätt tillskrivs en elitism. Det i kombination med att det inte är en fysisk institution utan finns endast några tangenttryck bort gör det till ett väldigt demokratiskt projekt, tänker jag.

Vad tycker du?

20081121

Känner vi varann?

Känner vi varann? av Karen Shepard är en bok jag blev riktigt irriterad på.
På baksidan av boken kan man läsa att om man tycker om filmer som Babel och Crash, så kommer man att älska den här boken. Jag tycker om båda filmerna och började därför läsa den här boken med förväntan. Och jodå, jag tyckte om den här boken. Kanske inte älskade den, men tyckte om den. Ända tills jag kom till slutet och upptäckte att jag inte vet vem som är mördaren.
Jag vet inte om jag inte förstått eller om jag missat något, men jag vet inte vem som mördade Stevens mamma.
Mycket irriterande!
Eller det kanske är det som är meningen? Att man ska förbli ovetande. Det är i så fall smart, för jag kan inte sluta fundera över personerna och vem av dem som det skulle kunna vara. Funderar till och med på att läsa om boken.
Men nu undrar jag i stället om det är någon annan som läst den och som kanske förstått vem som mördade Gina Engel?

Snälla! Skriv i så fall en kommentar och berätta!