På spåret

Min tanke var att tipsa er om SR c som är en del av Sveriges Radio, fokuserad på mer nischade program som inte får plats i den vanliga radiokanalen. Det är ”radio för konst och idéer och fri sikt”, ”en radioscen där vi utforskar nya sätt att presentera och använda ljud och bild på webben” som de själva beskriver det på sin hemsida. Således gick jag en kväll in och valde ett spår på måfå för att testa. Jag fastnade för spåret (som är kategoriserat under tema ”spår”) ”spårfilosofi”, där tre filosofer för en diskussion kring spår som finns i språket. Fastnade så pass att jag nu måste dela med mig av några av deras och några av mina funderingar kring detta fenomen. Diskussionen utgår från en utställning om litteraturvetaren och filosofen Roland Barthes som menade att:

Språket är aldrig någon oskuld. Orden har ett sekundärt minne som på något mystiskt sätt lever kvar mitt bland nya betydelser.

Genom vårt användande av språk för kommunikation lägger vi hela tiden ut både avsiktliga och oavsiktliga spår då vi inte kan hålla all mening som kommer med orden vi väljer inom vår kontroll. De medvetet utlagda spåren kan sedan dessutom tolkas antingen som vi hade tänkt eller på ett helt oförutsett vis.

Så är det till exempel med texten och läsaren:

Vi följer alltid det utlagda spåret då vi läser eftersom läsande går ut på att försöka förstå det skrivna. Men läsandet är också en aktiv handling där vi befruktar texten (spåret) med våra egna avtryck. Vi följer alltså inte blint utan vi tolkar spåret. Och spåret finns inte förrän vi upptäcker det. Alltså kan man tänka sig att texten, eller det muntliga uttalandet, inte finns utan en läsare eller åhörare.

Theodor Kalifatides skriver i boken ”I ett nytt land utanför mitt fönster” om sina upplevelser av ett nytt språk i ett nytt land i en ny kultur.

”Jag var ännu inte anfrätt av ordens betydelser, jag skrev utan att veta vad jag menade; jag skrev därför att de nya orden helt enkelt var nya och jag kunde fylla dem med den innebörd jag önskade. Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.”

(Detta citat läste jag under förmiddagen i katalogen till en retrospektiv utställning av malmöbaserade konstnärenVassil Simittchievs verk. En utställning jag besökte dagen innan på en visit i Sundsvall. Allt detta, olika spår som med mig som uttolkare strålar samman till ett nystan med mig och mitt intresse för ord och språk som mittpunkt. Inom och utifrån vilket jag likt en spårhund nosar mig till nya spår att följa. Jag lägger avtryck att utforska på hög. Garnstumpar flyr iväg åt olika håll och ligger förhoppningsvis kvar ett tag i väntan på att bli uppföljda. Detta en parentes.) Kalifatides tankar kring friheten i ett nytt språk spårar jag till mina upplevelser av att vara en isolerad ö i sitt hemspråk, omgiven av ett hav av främmande ord, när jag umgicks med min anteckningsbok på en annan kontinent. Men de är motstridiga Barthes konstaterande att språkets oskuld är omöjlig eftersom det alltid, genom sitt ursprung, är fyllt av tidigare mening. Avlagringar – sediment av mening. En ordens betydelse som programmets filosofer menar kan nötas bort mer och mer med tiden, men aldrig helt försvinner. Det tål att tänkas mer kring.

Så språket sätter spår i oss samtidigt som vi sätter spår i språket. ”Språket tänker i oss” säger en av filosoferna och jämför med datorers tangentbord, där bokstäverna är placerade på det sätt som gör skrivandet mest effektivt. På samma sätt som bokstävernas placering styr fingrarnas framfart över tangentbordet påverkar språkets möjligheter vårt sätt att tänka. Detta ger den intressanta tankegången (åtminstone på svenska) att jag kanske tänker annorlunda beroende på vilket språk mina tankar ges uttryck i. Jag måste lära mig fler språk så att mina tankar kan korsa fler spår! Så att de liksom tågen kan växla mellan de utlagda spår som leder till framtida resor och likt elektriciteten kan hoppa mellan spåren och korsbefrukta dem.

Som du säkert förstår rekommenderar jag varmt ett besök. Om du vill kan du förutom att filosofera låta dig hypnotiseras i 10 minuter. Känner du mer för att påverka din situation medvetet kan du vara medkompositör till 5 kompositörers musikaliska ”vikgubbe”. Och det finns en massa ljudkonst, temaprogram och experiment att botanisera i.