Ur läsanteckningarna

Nu står Alttings mått (se föregående inlägg) på hyllan, för er att kasta er över!

Några av mina nedkrafsade favoritstycken ur denna sprängfyllda och skarpa, allting ifrågasättande debut!:

"Mät det som kan mätas, och gör det som inte kan mätas mätbart!" (kallat Galileis imperativ).

I kontrast till det: Granströms egna " Vi skapar mätningen [...] vi [ger] upphov till ett helt nytt fenomen hos verkligheten, vars egenskaper i någon mening kan bestämmas: detta fenomen är den relation som etableras mellan det tänkta subjektet och hennes objekt, mellan måttstock och uppmätt."

Och slutligen ananlysen tillämpat på pornografin, textens röda tråd, med "Pornografen, vetenskapsmannen. Förenade i sin upptagenhet av kvantifiering; av längd , volym, vikt. [...] Människan alltings mått, måttet människans allt. 84-53-78; femininitetens gyllene snitt. Kvinnligheten skall vägas och mätas; jämnt ett skålpund kött."

En massa frågor, några spännande svar, men framför allt kvardröjande frågor att själv ta ställning till.

"Vad är en mätning?"

"Varför penetration, varför inte omslutande?"

Någonting att fundera över under julhelgen.

Vin och Litteratur

Nästa torsdag, 10/12, är det åter dags för den utomordentliga litteraturklubben Stanza att ta plats på Inkonsts scen i Malmö. Konceptet är enkelt och genialt: några poeter och en scen, några åskådare och lite förfriskningar. Här ser ni den aktuella uppställningen.

Hos oss kan du låna Jonas Bruns vackra bok (inte bara innehålet, utsidan också) om en lite missanpassad zoolog, vars forskarpassion återuppväcks när han kommer över en gammal plansch föreställande en amfibie. Texten utgörs av hans loggbok varvat med det bestiarium som hans vördade handledare aldrig hann färdigställa. Det är en envis jakt på det gäckande djuret, och en tanke väcks som inte går att slå bort: var de en gång människor som valde att återvända till havet?

"Allting har kommit ur havet. En dag kan det välja att återvända"

I våra hyllor finns också Helena Granströms "Alltings mått", som för övrigt också har ett mycket tilltalande omslag. (Kanske blir det mer och mer berättigat att döma boken efter dess omslag?)En bok som verkar svår-klassificerad. På vårt, och Malmös, bibliotek är det en filosofisk skrift. Hos Stanza är det en dikt- och essäbok, i likhet med förlagets "svindlande poetisk essä". Den här boken har jag inte läst, så jag kan inte motstå att norpa med mig den hem idag. Men jag lovar att läsa snabbt, för det verkar unikt och intressant! Författaren är teoretisk fysiker och matematiker och ska enligt bokens baksida behandla ämnen som "språkliga dimensioner av kroppen", pornografi, konsumism, stadsmiljö och det västerländska kulturarvets inverkan på individen. Allt på 117 sidor.

Först till kvarn kan alltså läsa in sig på Brun och alla kan lyssna in sig på ett axplock av det senaste inom svensk litteratur på torsdag.

Paris genom tiden genom radiovågorna

Jag älskar radio! Och med radio menar jag p1. Just nu längtar jag efter att få ladda ner den senaste klassikern i biblioteket om mellankrigstidens Paris. Frihet och modernism heter den, och samtal kring bland andra Gertrude Stein (geniet) utlovas. Jag tror jag tidigare skrivit om hur det känns som jag har varit med "då det hände" i Paris när jag läser Stein. Som om jag känner de stora konstnärerna och författarna och de (i mitt frankofila huvud) romantiska miljöerna omkring dem alla.

Det ska visst talas om Steins "Paris, Frankrike" som jag av en händelse köpte i Paris i förra veckan. Det är dessa trådar som väver ett nät genom ens liv. Jag älskar dem också!

Andra kändisar det ska frotteras med är till exempel Ernst Hemingway (som var ett Gertude Stein-fan) och James Joyce.

Så mot 30-dagarsarkivet eller poddradion och insup den Parisiska, svunna atmosfären. Detta kommer bli riktigt bra (eller var, för de som lyckades lyssna live då vågorna sändes genom luften).

A bientôt

Hälsar er tillgivne frankofila (för dagen) romantiker

Om: Persepolis. Av: Serienovis

Jag har börjat läsa serier, tror jag. Det har aldrig funnits riktigt i min värld som något alternativ i litteraturvalet. Inte av någon speciell anledning, det har bara inte funnits. Men de senaste årens uppsving för genren, inte minst i Malmö med serieskolan i kvarnby, har fångat in även mig.

Så plötsligt en dag hamnade jag framför seriehyllan och kände ett starkt sug efter att läsa Marjane Satrapis självbiografiska serie Persepolis. Nu är det dags, tänkte jag, och gick hem och sträckläste alla fyra delarna . Att läsa Persepolis är i allra högsta grad att dras in i en annan värld. Det börjar när Marjane är tio år gammal, år 1980, precis efter den islamiska revolutionen som för henne innebär slöjtvång i skolan. Det fortsätter genom en ständigt pågående motståndskamp med ett överhängande hot om arrestering och tortyr som både skrämmer och fascinerar barnet, ett krig och Marjanes ensamma flykt undan detta - till Österrike, med alla kulturkrockar det innebär både vid ankomst och hemkomst. Det handlar både om en flickas uppväxt till en självständig kvinna och om ett helt folks och ett lands kamp för åsikts- och yttrandefrihet. Och förstås, om Marjanes position mitt i dessa båda kaotiska kamper. Det blir en ständigt spännande och komplex historia som tar form i serierutorna. Det är både politiskt skarpt, väldigt roligt och samtidigt underhållande bildning. Jag insåg hur lite jag kunde om Irans historia, och om Iran idag. Jag tror jag får läsa om den.

Så dagens tips: Läs Persepolis, skratta och förfasas om vartannat- och samtidigt!
Högaktuellt också, i tider av somliga politikers motstånd mot att ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Biblioteksdebatt live

För den intresserade vill jag uppmärksamma om biblioteksdebatten som kommer att äga rum på Malmö stadsbibliotek nu på onsdag (28/10). Bibliotekschefen kommer tillsammans med Birgitta Olander från bibliotekarieutbildningen i Lund och Per Svensson från Sydsvenskan, som gjort åtminstone ett inlägg i tidningsdebatten, att diskutera följande frågor:

Vems är biblioteket?
Hur ska framtidens bibliotek se ut?
Vilken emotionell koppling har vi till biblioteksrummet?

Vill du att de ska diskutera något mer kan du lägga ett eget förslag här. Eller live på biblioteket klockan 19.oo.

Jag skulle personligen gärna höra hur de tänker om det som Rasmus Fleischer kallar "svärmintelligens" i artikeln jag tidigare tipsat om. I hur hög grad ska lånestatistiken styra beståndet? Och ska biblioteket i Malmö gå mot teaterns eller arkivets estetik? Om mot teaterns, vem ska i så fall spela regissören? Det kan bli spännande detta.

Boktips

Ahern C: PS jag älskar dig!
Ajar E: Med livet framför sig
Ambjørnsen I: Fågeldansen
Andersson M: Sorgenfri
Batra D: Den som inte tar bort luddet ska dö
Bennett A: Drottningen vänder blad
Bennett R: De Oambitiösas manifest
Brunk- Holmqvist K: Potensgivarna
Chevallier G: Förargelsens hus
Dahlberg J: Tjock
Ehrenmark T: Med sås på slipsen
Eriksson L: Gode Gud, ge mig tålamod - men gör det fort
Evanovich J: Lätt byte m.fl.
Flagg F: Välkommen till himlen
Haddon M: Utslag av oro
Hagen C: Kulla-Gulla i övergångsåldern
Hanff H: Brev till en bokhandel
Herriot J: Alla mina fyrfota vänner
Jackson J: Mina två mammor
Keyes M: Vattenmelonen
Loe E: Gör vad du vill
Malmsten B: Det är ingen ordning på mina papper
Mayle P: Livets överflöd mfl.
McCall Smith A: Damernas detektivbyrå
McCourt F: Ängeln på sjunde trappsteget
Paasilinna A: En lycklig man
Rubin Dranger J: Alltid redo att dö för mitt barn
Shaffer MA: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Stenmark J: Kunde skulle jag älska det här
Svensson A: Hey Dolly
Swarup V: Vem vill bli miljonär
Wood P: Lyckligt lottad

Vad har ovanstående böcker gemensamt?
Jo, det finns humor och värme i dem alla.
Men det utesluter inte att några också innehåller både
sorg och tragik.
Så vill du roas och beröras titta på listan
och få tips om en bok som kanske passar dig.

förslag från
Staffanstorps biblioteks tisdags-läsecirkel

Hej igen!

Det var länge sedan jag skrev något i den här bloggen.
Men jag läser många andra bloggar. Idag läste jag Bodil Malmstens Finistère och från den stjäl jag följande tips: en artikel av Roberto Saviano (han som skrev boken Gomorra och som jag skrivit tidigare om här på bloggen).
Artikeln heter Jag kan som författare inte promenera fritt med min familj och publiceras i Expressen häromdagen.
Detta händer i dagens Italien!
Läs den!

Feberboken igen - ett radiotips

Det verkar som om jag är rätt i tiden. Det är alltid trevligt. I veckan diskade jag med radion på som vanligt, och då turen kom till Klassikern så visade det sig att veckans klassiker var Stina Aronssons Feberboken (om vilken jag gjort 2 inlägg på senare tid här på bloggen - 1, 2).

Lyssning som rekommenderas varmt alltså: Katarina Wikars om bitterbrev, samhällsmikrober och nervspetsliv.

En saknad nyans i biblioteksdebatten

Hittade idag en mycket bra artikel, som jag tidigare missat, apropå biblioteksdebatten som rasat kring Malmö stadsbiblioteks förnyelser och bokgallring (via sagda biblioteks temasida om debatten).

Tryck här om du inte heller har läst Rasmus Fleischers intressanta och nyanserade tankar kring detta ämne.

Ett tillägg angående Aronsson

En bit ur Stina Aronssons Feberboken (se föregående inlägg):

"Jag tror jag måste dö för att kunna ge ut den här boken. Det känns så - en stum dödens feghet. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak. Jag testamenterar mitt hjärta till Hugo."

Citatet fångar svårigheterna hon gick igenom som kvinnlig författare i början av förra seklet. Men också de svårigheter som författare och konstnärer genomgått och genomgår alltid. Jag tror jag måste dö för att våga utsätta detta (läs mig och mitt verk) för allmänhetens åsikter och kritik. Och den kamp mot fegheten det alltid är att ta steget - att tro att JAG kan skapa någonting av värde för andra.

Aronsson levde 15 år efter att boken gavs ut.

Kvinnliga författare: två upptäckter

På årets bokmässa upptäckte jag ett (för mig) nytt förlag. Rosenlarv förlag heter det. Ett ideellt drivet förlag som satsar på nyutgivning av äldre undanskuffad och bortglömd litteratur. Framför allt kvinnliga författare som inte fått ta särskilt stor plats i den manligt dominerade litterära kanon. De skriver om sig själva angående kanonbegreppet följande:

"Rosenlarv förlag startades i ilskan över kanons förkrossande manliga dominans, och kommer därför i första hand fokusera på bortglömda kvinnliga författare [...] Förhoppningsvis blir kanon till slut så överfull att den blir överflödig som företeelse.

Och:

"[Det] finns [...] en dikotomi att bryta upp då en skiljelinje ofta sätts mellan populär litteratur och bra litteratur, och där de kvinnliga författarna ofta varit verksamma i den förra kategorin. En författare som blivit uppskattad och läst av flertalet i sin samtid, kan ju inte vara en riktigt bra författare, eller?"

Jag köpte en bok som heter Blott ett annat namn för ljus, skriven av Frida Stéenhoff. En dramatiker och feminist som jag aldrig hade hört talas om men som enligt boken förord (av vem minns jag inte nu) införde begreppet "feminisms" nutida betydelse i Sverige och som dessutom är i klass med den gode gamle Strindberg. Det ska bli spännande att läsa hennes feministiska manifest och även hennes novell som behandlar en queer kärlekshistoria (redan 1911!).

Jag upptäckte också att Staffanstorps bibliotek har en bok från Rosenlarvs utgivning: Feberboken - stoffet till en roman av Stina Aronsson. Ett modernistiskt manifest skriver Ebba Witt-Brattström i förordet, som då den gavs ut 1930 kallades för "hysteriska monologer" och kvinnlig bikt" bland annat. Kritikerna (uteslutande manliga kan tänkas) var inte nådiga mot Aronsson. Men så skildrade också hennes bok en man - på ett kritiskt vis . Och huvudpersonen var en kvinna som inte var beredd att göra avkall på sin frihet för denne mans skull. Det är fascinerande att tänka på hur radikala kvinnor och feminister det fanns redan på den tiden. Det ger en påminnelse om hur samhällsklimatet går i vågor, istället för rakt uppåt som en gärna vill tro.



Min andra upptäckt gäller en barnbok skriven av poeten Sylvia Plath, som jag
råkade se på vår barnavdelning. Sängboken heter den, och handlar om - ja, sängar: rymdraketsängar, spill-sängar, fläck-sängar, tank-sängar och många många fler sängar som är bra mycket roligare än de vanliga natti-natt-sängarna. Det är en rolig illustrerad poesibok för barn (och vuxna) som jag genast fastnade för. Nu funderar jag över vems barn jag kan läsa den här för...

Osorterat småtryck #1

Jag läser igenom mitt senaste inlägg om Sebald och upptäcker att jag missat v:et i självbiografi. Så passande trots allt - Själbiografi.

För övrigt har läsningen gått vidare till Lotta Lotass' i manifestdebatten nyligen utskällda bok Den vita jorden, som består av 148 osorterade korta texter förpackade i en låda. Rent praktiskt om den: Det går bra att läsa, även på bussen, men det gäller att förbereda stängningen av "boken" i god tid har jag noterat eftersom alla lapparna ska rafsas upp och de lästa ska läggas längst ned i botten på lådan (det är i alla fall min strategi, jag undrar om jag kommer märka när jag börjar läsa om samma text en andra gång?).

Just den Lotassboken finns inte i Staffanstorp men dock flera andra som är läsvärda. Bland annat Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet som dels, liksom Den vita jorden, innehåller många, långa, mystiska landskapsskildringar, dels en historia utifrån en riktigt rå seriemördare som konverserar med fyra absurda skepnader, som bygger på fyra verkliga seriemördare. Det är en bok som verkligen fastnat och som fick upp mina ögon för Lotass. Inte så mycket för det morbida innehållet som för hur berättelsen och karaktärerna är skrivna.

Fortsatt läsorientering

Nu har jag läst ut den gamle gode Sebald! (Se tidigare inlägg om boken "Saturnus ringar"). Summa sumarum: Jag gillar det.

Jag har aldrig varit med om någon som skriver så långa meningar och stycken, det är besvärligt. Och associationerna är ohämmade, men knyts faktiskt samman väldigt snyggt till slut. Han skriver som han vill, Sebald, och inte för att behaga en läsare. Det är sympatiskt trots allt, tycker jag. Partiet om sillarna som jag irriterade mig så på första gången jag läste har jag läst om och det är roligt! Den här boken är verkligen sprängfylld av information, fakta, idéer och tankar.

Jag tror han var en romantiker, och, som det talades om i radioprogrammet som var upprinnelsen till denna min litterära kamp: en melankoliker. En melankolisk romantiker som förtvivlat ser på världen och all dess förfall och destruktivitet.

Den litterära tråden förgrenar sig också vidare och tillbaka in i mitt ganska nyfunna intresse för minne. I en passage återges bitar ur författaren Michael Hamburgers själbiografi, vilka särskilt fångade mitt intresse:

"How little there has remained in me of my native country (...) Ser jag idag tillbaka på Berlin, skriver Michael, så ser jag bara en blåsvart bakgrund och på den en grå fläck, en teckning på en griffeltavla, otydliga siffror och bokstäver, ett tyskt ß, Z, V tillsuddade med svampen och utstrukna. [Michel vandrar omkring i Berlin och kommer till huset där han växte upp innan hans familj flydde undan kriget. När han stiger in i porten skriver han] ...jag kommer ihåg att trappräcket av gjutjärn, gipsgirlanderna på väggarna, platsen där barnvagnen jämt hade stått och de till största delen oförändrade namnen [...] på plåtbrevlådorna förföll mig vara element i en rebus som jag bara behövdelösa rätt för att göra ogjort allt det oerhörda som hade skett sedan vi utvandrade. [...] Det behövdes bara ett ögonblick av maxiamal koncentration, att jag stavelse för stavelse satte ihop nyckelordet som fanns förborgat i gåtan, så skulle allting åter vara som det varit förr." (Saturnus ringar, s. 181-182).

Det är så spännande hur tid och händelser kan vara inkapslade i platser. Det går jag igång på.

Slutligen är det också roligt att fundera på Sebald i förhållande till upphovsrättsdiskussionerna. Minst hälften av boken är återgivande av andras tankar, idéer och berättelser. Som om tidigare texter i vitt skilda ämnen utgör pusselbitar vilka författaren bygger ihop sin egen roman av. Roman förresten, är det en roman? Sebald har visst själv sagt att det är omöjligt för honom att skriva en traditionell roman. Och vad är egentligen det?

Och ja, jag ska läsa Svindel, känslor också. Och jag ser fram emot det, tror jag. Fast först får det bli en liten paus.

Någonting att minnas

Intressanta saker jag lärt mig om minnet de senaste dagarna (ur Tankens vindlar & Minnets möjligheter):

Minnet är starkt sammankopplat med vårt kringliggande landskap, något jag haft på känn och tacksamt fick bekräftat.

En djungelstam i Borneo namnger platser efter personer och händelser - geografin blir alltså kopplad till specifika ögonblick och inte alls så tidlös och så kallat objektiv som våra vanliga kartor.

En av de första beskrivningarna av ett fotografi löd "en spegel med minne", och minnesforskare har sedan vänt på detta och använt fotografier som metaforer för att förklara minnets funktion. Något osökt får jag också stifta bekantskap med Darwins kusin Francis Galton som försökte sammanställa förbrytarprofiler genom att lägga porträtt (minnen?) på varandra. (Han misslyckades förstås, men lämnade spännande tankar om dubbelexponering efter sig.)

Jag får testa mitt eget minne genom att läsa följande lista:

täcke

natt

örngott

sömn

madrass

kudde

trötthet

lakan

Håll nu för listan och försök minnas orden.

Trodde du att säng var ett av dem? Det trodde jag. Det är tydligen en vanlig reaktion eftersom hjärnan skapar så kallade falska minnen genom associationer.

LÄSECIRKLAR

Vi är många som tycker det är roligt och givande att både läsa
och prata om böckerna vi läst.

På Staffanstorps bibliotek kommer vi under hösten att ha två läsecirklar
där vi träffas en gång i månaden:
Tisdag kväll kl. 18.00- ca 19.30 och onsdag eftermiddag kl. 15.00- ca 16.30.
Tisdagsgruppen startar den 8/9
Onsdagsgruppen startar den 9/9

Har du inte varit med tidigare men känner att det skulle kunna vara något för dig är du hjärtligt välkommen!

Vill du ha fler upplysningar hör av dig till:
Birgitta Henriksson tel. 046 251261
birgitta.henriksson@staffanstorp.se

Läsorientering

Jag fascineras av litteraturtrådarna som grenar ut sig genom mitt liv och min värld. De bildar en karta att staka ut tillvaron efter. Eller kanske mer korrekt, som stakar ut tillvaron. Birgitta skrev för ett tag sedan om detta med vad som egentligen utmärker en bra bok. Om böcker och romankaraktärer som dröjer sig kvar trots att en inte gillade dem vid läsningen. Jag erfar något liknande just nu. En tråd letade sig ut ur ett radioprogram om melankoli där en litteraturvetare nämnde W. G. Sebald och hans roman Saturnus ringar. Det fick mig att leta fram denna bok och låna hem den. Den var lockande både till omslag (Albert Bonniers Panacheserie som för övrigt alltid har väldigt läsinbjudande och snygga omslag, apropå mitt förra blogginlägg) och till innehåll vid en snabb titt. Han blandar text och bilder genomgående. Men när jag sedan började läsa kunde jag inte uppbåda något vidare intresse. Jag tyckte det var tråkigt och jag fick inget begrepp om vad han ville säga med texten. Men tråden fortsatte grena ut sig (ett intressant begrepp i det här sammanhanget är engelskans "serendipity" ) och jag hittade ännu ett radioprogram - Biblioteket 30/3-09 - som behandlade Sebald. Här pratade de om hans författarskap och just om hans sätt att spinna vidare på osökta teman och att blanda text och bild på ett inte alltid helt begripligt sätt. Jag försökte lite till med Saturnus ringar men la ifrån mig den igen - slutgiltigt tänkte jag. Men så häromdagen på biblioteket stod jag plötsligt med hans sista bok Svindel, känslor i handen, bläddrade lite (omslaget är ju så inbjudande!) och kände mig återigen lockad att läsa. Så nu finner jag mig tänkandes att jag nog ska läsa Saturnus ringar i alla fall, så att jag kan ge mig på den andra sedan.

Alltså, jag tycker inte om att läsa det fast jag kan ändå inte låta bli. Vad menas med detta? Till saken hör väl också att det som sades i det första radioprogrammet var att Sebald en gång omnämnts av Horace Engdal som någon som borde ha fått Nobelpriset. Jag har bara hört positivt om boken så kanske handlar det mest om att jag inte vill vara den dumma som inte förstår? Det finns väl hur som helst inget annat att göra än att fortsätta läsa - tvångsmässigt- och följa kartan som efter hand ritas upp. Det är skönt att ha något att hålla sig till.

En sommardag

En het sommardag gjorde vi (efter tips av vänner i Säffle, som vi just hälsat på) en liten avstickare på vår semesterresa till Hälsingland, till Heidruns café, beläget mitt ute på landet i Fensbol nära Torsby i Värmland.
På vägskyltar den sista biten stod det med jämna mellanrum saker i stil med: Om en liten stund är ni framme! och Håll ut! Nu är det bara en liten, liten stund kvar.

Och vi är väldigt glada att vi inte gav upp i värmen, 28-29 grader, på de små slingrande värmlandsvägarna den där junidagen, för besöket överträffade våra förväntningar med råge! Heidruns visade sig vara både förlag, bokhandel, antikvariat, konstgalleri, arrangörer av poesiprogram mm och - inte minst - ett härligt café (www.heidrun.se).
Vi njöt av en god lunchpaj i den lummiga trädgården där poeten Bengt Berg (som är primus motor tillsammans med hustrun Gun-Britt Karlsson) satt och språkade i halmhatt med J:son Lindh inför något kommande musik & poesi-arrangemang (fick vi senare veta av den vänliga pratsamma skånska damen i bokhandeln). Vi stannade längre än vi tänkt, köpte böcker och vykort och tittade på fina skulpturer. Grämer mig bara att jag var för mätt för att smaka på någon av de härliga bärpajerna!

Om Bengt Berg läste jag i någon litteraturhandbok att han hävdar det provinsiella, gestaltar vardagliga problem, naturmotiv och miljöfrågor på ett enkelt och slagkraftigt vis. Här ett smakprov ur samlingen Handelsresande i nordiskt vemod.

Plommon
Det är inte plommon varje dag
men plommonträdet är träd lika fullt
precis som solen är sol
också bakom molnen
Cykeln är cykel dag och natt
Cykel är cykel också när den står still
Mest cykel är den när den rullar
och solen skiner på ett träd
som dignar av plommon
- du rycker till dig ett i farten,
sätter det till munnen,
mister balansen
och kör i diket med ett brak!
Sen är inte cykeln cykel mer,
benet är ännu ben: Ett brutet ben
och plommonet, vart tog det vägen?

En om möjligt ännu hetare dag på vår resa besökte vi våra vänners rätt nyligen införskaffade fäbod – med en fantastisk utsikt! - utanför Sunnansjö i Dalarna. Stugan hade ägts av Ivan och Thea Oljelund, som bott där på 20-talet (och senare). Bland flitiga litterära gäster på fäboden var bl a Ivar Lo-Johansson, som lär ha skrivit ”God natt, jord” i en liten stuga bredvid (den står kvar, fast på granntomten). Thea Oljelund har berättat att Ivar Lo var pressad av sitt bokförlag att skyndsamt komma in med en titel på boken när den var klar. Med hjälp av några författarkolleger, däribland Oljelunds, löste det sig dock. Genom att var och en fick skriva ner fyra – fem av de vackraste ord de kunde komma på valdes sedan ”god natt” och ”jord” ut.
Och visst är det en fin boktitel. På en bra bok måste man ju tillägga också.


090717/Marie-Louise

Bokomslag

Igår stod Elsie Johanssons Sin ensamma kropp på återlämnatvagnen i Hjärup. Boken försågs med en "prisbelönt författare"-lapp och ställdes längst upp på tipshyllan. Det blev ju hon som tog hem Sveriges radios romanpris detta år. När jag stod med boken i handen dök något jag hörde Elsie säga, i programmet som presenterade vinnaren för radiolyssnarna, upp. Hon ogillade omslaget, sa hon. Senare i våras hade vi en gäst på skrivarlinjen som pratade just om omslag, och det gick upp för mig att inte alla författare har något med omslaget på sin bok att göra. Det verkar väldigt konstigt tycker jag. Tänk att som Elsie känna att omslaget (vilket ändå många av oss dömer boken efter, trots förmaningar om motsatsen) inte stämmer överens med det hon skrivit. Det hon lagt ner så mycket arbete på att få exakt rätt. Hon sa att hon trodde att den, tack vare omslaget, verkade rikta sig bara till kvinnor. Och det var inte vad hon ville. Sedan att det faktum att omslaget pryds av en läppstiftsmålande kvinna skulle få män att inte vilja läsa boken kan förstås diskuteras, liksom varför det är så i så fall. Men det ligger helt säkert mycket i det som våra föreställningar ser ut idag.

Jag har själv inte läst boken, men du som har det vad tycker du?

Håller du med Elsie om att omslaget är missvisande?

Och drar du dig som man (eller som kvinna för den delen) för att läsa den på grund av omslaget?

ps 1. Är det förresten inte Elsie själv på omslagsbilden?

ps 2. Om du lånar boken får du gärna skriva några rader i bokloggen som finns längst bak. Om dessa frågor eller om vad du tyckte eller om vad som helst.

En bra bok vad är det?

Vad kännetecknar en bra bok undrar jag ibland.
Är det när handlingen är så spännande/gripande att man inte kan lägga boken ifrån sig förrän man läst ut den?
Eller är en bra bok något som sätter igång funderingar om samvete, etik och moral?
Eller är det så att en bra bok är den som stannar kvar i minnet och gnager fastän man upplevde boken som dålig medan man läste den?
Själv har jag läst två böcker med huvudpersoner som jag tycker är knäppa och tragiska.

Människor helt utan betydelse av Johan Kling
Retrograd av Torben Munksgaard

Jag gillade inte personerna medan jag läste böckerna och jag tyckte nog att böckerna var rätt så olustiga.
Men ändå så sitter jag här och funderar över dem och skriver till och med i bloggen om dem! Betyder det att det var bra böcker?
Vad tycker du?

Läsecirklarna

på Staffanstorps bibliotek
fortsätter i höst.

Nytt är att måndags- och tisdagsgrupperna slås ihop till en grupp. Första träffen i höst blir tisdagen 8 sept kl 18. Alla cirkeldeltagare önskas en skön boksommar oavsett väder och vind. Nya cirkelmedlemmar hälsas också välkomna till hösten!

Några LÄSTIPS inför sommaren och hösten:
Adolfsson, Eva: En liten historia
Barbery, Muriel: Igelkottens elegans
Cleeves, Anne: Rött stoft
Djebar, Assia: Ingenstans i min fars hus
Gavalda, Anna: Lyckan är en sällsam fågel
Glauser, Friedrick: Kinesen
Hustvedt, Siri: Sorgesång
Kuklarz, Zbigniew: Anteckningar från en liten Fiat
Oates, Joyce Carol: Dagbok 1973-1982
Ohlsson, Bengt: Syster
Ruiz Zafón, Carlos: Ängelns flykt
Rynell, Elisabeth: Hitta hem
Schulman, Alex: Skynda att älska
På hyllan för Biografier & memoarer:
Laeretei, Käbi: Vart tog all denna kärlek vägen
Pausch, Randy: Den sista föreläsningen
Östlin, Lillemor: Dagok från kvinnofängelset

Fråga gärna efter fler boktips på biblioteket!
Marie-Louise och Birgitta