Sublimt var ordet

lista över tankar tänkta under 2 timmar i vampyr- och zombieland, i kronologisk ordning:

usch jag ångrar mig

detta är som när vi åkte genom öknen, okända människor tysta i en bil
tillsammans
då var vi sju nu är vi åtta

jag bävar för zombiesarna

varför skulle jag hamna i den här gruppen
med tre grabbar som säkert inte kan ta det på allvar i skogen?

oh, den vackra himlen i solnedgången

när kommer de? när kommer de?
om jag bara visste när de kommer, det är själva väntan som är det hemska
ändå vet jag att de kommer, det är ju därför vi är här
nej usch varför gör jag det här?
jag hatar till och med att se på skräckfilm
men ges man en sådan här chans måste man ta den
eller?

en död råtta
det betyder zombies
jag tror jag minns det från den enda zombiefilm jag sett
snart kommer de
i horder
zombies kommer alltid i okontrollerade horder
jag bävar för horden

det är vackert
och fågelkvittret
och flygplanen då och då ökar mystiken

nu börjar det
det var inte farligt alls
det var vitt och vackert

vackra kvinnor och simpelt skådespel
det borde vara mer realistiskt

nu är vi i vampyrland
sen blir det värre
vampyrer är vackra och sublima
men de borde röra sig snabbt
det är lättare på film det blir liksom verkligt då
människor är trots allt människor även när de föreställer monster

men sen kommer zombieland och då blir det horder
stampande horder som kommer mot oss

det händer något med gruppen
vi trycker oss mot varandra, främlingar
står rygg mot rygg på reflex
enade mot det okända

det doftar så gott om vampyrerna
om zombiesarna
när de sveper förbi
det ligger kvar som ett spår lite efteråt
jag drar in

hur står det egentligen till med jämställdheten bland vampyrerna?
och det där med erotiken

sublimt
det är det det är, sublimt
vackert otäckt överdådigt overkligt
tänk att det är människor som springer runt här och gormar och beter sig efterblivet

jag borde ha tagit fotriktiga skor

å skogen
det är så vackert ändå
det doftar så gott
naturen alltså, förutom monstersvepen

tänk om det kommer en zombiehord nerför kullen nu
jag blir nästan besviken om det inte gör det
nu har jag ju laddat
nu har jag bävat hela vägen

ett äpple
det kan jag äta när jag kommer hem
undrar om det är slut snart

märkligt egentligen
här har vi gått i över en timme sida vid sida
alldeles tysta
och tytt oss till varandra
för att aldrig mer ses

jag tror jag har fått nageltrång