Igår stod Elsie Johanssons Sin ensamma kropp på återlämnatvagnen i Hjärup. Boken försågs med en "prisbelönt författare"-lapp och ställdes längst upp på tipshyllan. Det blev ju hon som tog hem Sveriges radios romanpris detta år. När jag stod med boken i handen dök något jag hörde Elsie säga, i programmet som presenterade vinnaren för radiolyssnarna, upp. Hon ogillade omslaget, sa hon. Senare i våras hade vi en gäst på skrivarlinjen som pratade just om omslag, och det gick upp för mig att inte alla författare har något med omslaget på sin bok att göra. Det verkar väldigt konstigt tycker jag. Tänk att som Elsie känna att omslaget (vilket ändå många av oss dömer boken efter, trots förmaningar om motsatsen) inte stämmer överens med det hon skrivit. Det hon lagt ner så mycket arbete på att få exakt rätt. Hon sa att hon trodde att den, tack vare omslaget, verkade rikta sig bara till kvinnor. Och det var inte vad hon ville. Sedan att det faktum att omslaget pryds av en läppstiftsmålande kvinna skulle få män att inte vilja läsa boken kan förstås diskuteras, liksom varför det är så i så fall. Men det ligger helt säkert mycket i det som våra föreställningar ser ut idag.
Jag har själv inte läst boken, men du som har det vad tycker du?
Håller du med Elsie om att omslaget är missvisande?
Och drar du dig som man (eller som kvinna för den delen) för att läsa den på grund av omslaget?
ps 1. Är det förresten inte Elsie själv på omslagsbilden?
ps 2. Om du lånar boken får du gärna skriva några rader i bokloggen som finns längst bak. Om dessa frågor eller om vad du tyckte eller om vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar