Sommardikt

I Alltidhult utanför Olofström genomlevde författaren Harry Martinson en hård tid som utauktionerat sockenbarn. När han i sitt vuxna liv tillbringade långa tider till sjöss var det ändå till Alltidhult han drömde sig tillbaka, till dungarna och bokskogarnas ljus.
Biblioteket önskar trevlig helg med Harry Martinsons

Längtan till Alltidhult


I önskedrömmen kan det stundom hända,

att allt tas om, får drömda perspektiv.

Vi förs av minnets ström och återvända

mot drömda utsiktspunkter i vårt liv.

Då väljer jag av hela hjärtat fullt

en ås bland dungarna kring Alltidhult.

I drömmen ser jag vårens bokar lysa

med späda lövverk nedom Boafall,

när vägen går till Alltidhult om våren

och skogen ter sig som som en ljusblond hall

med solens spel på genomlysta sväv

av friska löv som bilda vårens väv.

För skygg att låta hela hjärtat tala

om det som ligger närmast till för dikt,

gör människan orden vanliga och svala,

så snart hon närmar sig sin djupa bikt.

Men långt ur fjärran blev mitt hjärta fullt

av längtan varje vår till Alltidhult.

Så minns man våren, som blev född att svinna

mot sommarmognad på sin färd mot höst.

I soluppgången ser jag ljuset rinna

i barndomslätta floder ifrån öst.

Bland skogens lövverk bryts dess blonda ström.

I Alltidhult har livet självt sin dröm.