
Huvudpersonen Dolly är en fullständigt odräglig och egotrippad person, som man bara inte kan låta bli att tycka om. Hon beskriver sig själv så här: Jag heter Dolly och när jag var liten var jag tjock och lite konstig. Jag brottas med vissa emotionella såväl som existensiella problem. Min förkärlek för fula ord orsakar ibland dålig stämning på släktkalas. Mina vänner är få och sköra som porslinskatter. Jag misstänker att jag skiter i växthuseffekten och det ger mig en ansats till dåligt samvete. Det stör mej. Skuldkänslor klär mej inte.
Amanda Svensson är bara 20 år, men skriver som om hon varit med länge. Hennes språk är härligt (men inte alltid lätt att hänga med i för en i min ålder) och nyskapande. Det är en bok jag önskar hade funnits när jag var 20 år, men jag blir glad att en tjej idag skriver en sådan här bok. Världen går kanske framåt? Det borde finnas fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar