20090108

ett farväl till poeten som dirigerade sig själv

kärleken finns, kärleken finns
så glömskt din hand instucken som en unge
i min, och döden omöjlig att minnas,
omöjligt att minnas hur ett omistligt
liv, så lätt som med en kemisk rörelse
bort över kamäxing och klippduvor, allt,
mistes försvinner, omöjligt att minnas att
skaror som här och var finns av rotlösa

människor, husdjur och hundar försvinner;



Inger Christensen finns
inte längre

Jag har sagt det förut, men nu kräver sakernas tillstånd att det sägs igen.
Kom och låna hennes diktsamling "alfabet" (där ovanstående finns) och lyssna till hennes egna uppläsningar och tankar kring att skriva poesi, i radioprogrammet Klang.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Har ni slutat blogga?

Linnéa Eriksson sa...

Nej, det är inte meningen att sluta. Vi har bara varit dåliga på att göra inlägg sista tiden. Vi ska genast skärpa till oss!

Av nyfikenhet, är det något ämne som är särskilt intressant att läsa om?