Kvinnliga författare: två upptäckter

På årets bokmässa upptäckte jag ett (för mig) nytt förlag. Rosenlarv förlag heter det. Ett ideellt drivet förlag som satsar på nyutgivning av äldre undanskuffad och bortglömd litteratur. Framför allt kvinnliga författare som inte fått ta särskilt stor plats i den manligt dominerade litterära kanon. De skriver om sig själva angående kanonbegreppet följande:

"Rosenlarv förlag startades i ilskan över kanons förkrossande manliga dominans, och kommer därför i första hand fokusera på bortglömda kvinnliga författare [...] Förhoppningsvis blir kanon till slut så överfull att den blir överflödig som företeelse.

Och:

"[Det] finns [...] en dikotomi att bryta upp då en skiljelinje ofta sätts mellan populär litteratur och bra litteratur, och där de kvinnliga författarna ofta varit verksamma i den förra kategorin. En författare som blivit uppskattad och läst av flertalet i sin samtid, kan ju inte vara en riktigt bra författare, eller?"

Jag köpte en bok som heter Blott ett annat namn för ljus, skriven av Frida Stéenhoff. En dramatiker och feminist som jag aldrig hade hört talas om men som enligt boken förord (av vem minns jag inte nu) införde begreppet "feminisms" nutida betydelse i Sverige och som dessutom är i klass med den gode gamle Strindberg. Det ska bli spännande att läsa hennes feministiska manifest och även hennes novell som behandlar en queer kärlekshistoria (redan 1911!).

Jag upptäckte också att Staffanstorps bibliotek har en bok från Rosenlarvs utgivning: Feberboken - stoffet till en roman av Stina Aronsson. Ett modernistiskt manifest skriver Ebba Witt-Brattström i förordet, som då den gavs ut 1930 kallades för "hysteriska monologer" och kvinnlig bikt" bland annat. Kritikerna (uteslutande manliga kan tänkas) var inte nådiga mot Aronsson. Men så skildrade också hennes bok en man - på ett kritiskt vis . Och huvudpersonen var en kvinna som inte var beredd att göra avkall på sin frihet för denne mans skull. Det är fascinerande att tänka på hur radikala kvinnor och feminister det fanns redan på den tiden. Det ger en påminnelse om hur samhällsklimatet går i vågor, istället för rakt uppåt som en gärna vill tro.



Min andra upptäckt gäller en barnbok skriven av poeten Sylvia Plath, som jag
råkade se på vår barnavdelning. Sängboken heter den, och handlar om - ja, sängar: rymdraketsängar, spill-sängar, fläck-sängar, tank-sängar och många många fler sängar som är bra mycket roligare än de vanliga natti-natt-sängarna. Det är en rolig illustrerad poesibok för barn (och vuxna) som jag genast fastnade för. Nu funderar jag över vems barn jag kan läsa den här för...