Ordmässa i alfabetisk ordning

Jag upptäckte helt nyligen den danska poeten Inger Christensen och längtar efter att läsa mer av hennes ganska koncisa, kontrollerade språkutforskning som samtidigt genererar känslostämmningar och ställer frågor till läsaren. I diktsamlingen "Alfabet" har hon kombinerat matematik och poesi så att hela diktsamlingen bygger på en bestämd sifferföljd där varje tal är summan av de två föregående: 1,2, 3, 5, 8, 13 osv. Sålunda är första dikten en rad, andra dikten två rader, den tredje tre, osv. Som titeln antyder bygger dikterna också på varsin bokstav, med start från "a" letar de sig igenom hela alfabetet. Om det läses högt blir det som en högstämd mässa av ord.

Till en början, när dikterna är korta, håller hon sig mycket strikt till den givna bokstaven (vilket tyvärr inte helt framgår i den svenska översättningen)

aprikosträden finns, aprikosträden finns

bräken finns; och björnbär, björnbär
och brom finns; och vätet, vätet

cikadorna finns, cikoria, krom
och citronträd finns; cikadorna finns;
cikadorna, ceder, cypress, cerebellum

De senare, längre dikterna är mer utsvävande men kretsar fortfarande genom ordens läten kring sin egen bokstav, till exempel "i";

Ikarosbarnen vita som lamm
i gråljuset, visst skall de finnas, visst
skall vi finnas, och syrets krucifix;
som rim skall vi finnas, som vind skall vi finnas,
som regnbågens iris i isblomstrens glittrande
tillväxt, tundrans strån, som små

skall vi finnas, så små som lite pollen i torv,
som lite virus i märgen, som vattupest kanske,
kanske som lite vitklöver, vicker, lite baldersbrå
förvisad till det återförlorade paradiset; fast
mörkret
är vitt, säger barnen, paradismörkret är vitt,
men inte vitt på samma sätt som en kista
är vit, om kistor nu finns, och inte vitt
på samma sätt som mjölken är vit,
om mjölken nu finns, vitt, det är vitt
säger barnen, mörkret är vitt, men inte vitt
på samma sätt som det vita som fanns,