Ett något upplyst mörker

Den här tiden på året - efter jul, efter nyår - när allt bara är kallt och färglöst och det samtidigt förväntas nya tag på det nya fräscha året, är nog den värsta. Allt jag vill ägna mig åt är böcker och julens överblivna choklad, och det hjälper faktiskt något att göra det. Idag lämnar jag tillbaka Everything is illuminated (Allt är upplyst) så att någon av er kan bära hem denna färgklick. Både den engelska versionen och den svenska översättningen finns inne.



Jag hade ju fått berättat för mig att efter den här boken fanns det risk för att inte vilja läsa något annat. Jag känner mig snarare mer lässugen faktiskt, men den är bra. En riktig berättelse faktiskt, en sådan som jag inte läser eller kanske inte uppskattar alltför ofta. Som sagt (i inlägget om julläsning) utspelar sig boken under en bilfärd i Ukraina där den judisk-amerikanske Jonathan söker efter kvinnan som räddade hans morfar undan nazisterna. Till sin hjälp har han Alex, tolken, och Alex´farfar, chauffören. Det är Alex som berättar om deras sökande, varvat med brev som han skriver till Jonathan med frågor angående sitt skrivande, samt Jonathans berättelse om sin släkt med början i 1700-talets Ukraina. Alex har läst engelska vid universitetet och är mycket stolt över sina goda betyg. Trots det begår han en hel del fel i sin text, precis sådana fel den som håller på att förfina ett språk begår, rörande och underhållande felanvändningar av ord. Detta påminner om Xiaolu Guo och jag gillar det. Jag är ständigt fascinerad av möjligheten att sträcka ut och böja till språket. Det blir fullständigt begripligt, fast lite skevt liksom.

Det är mycket meta och en massa detaljer som vävs ihop med varandra så att berättelsen böljar hit och dit. Olika litterära tekniker blandas också, en scen är skriven i manusform och plötsligt är hela kapitlet den "bok om återkommande drömmar" som författaren nyss berättade om i boken.

Det handlar om den lilla by som Jonathans anfäder bodde i tills nazisterna intog den. En by befolkad av väldigt levande karaktärer, sådana som fastnar, sådana som gör saker som förvånar och vidgar ens uppfattning om världen någon millimeter. (Jag tänker förresten lite på magisk realism).
Det handlar om nazisternas obegripliga övergrepp mot judarna och om den skuld både överlevande judar och icke-judar måste leva med.
Det handlar om familjerelationer och om vänskapsrelationer.
Jag skrattar högt och gör plågade miner om vartannat (mest skrattar jag faktiskt).
Det handlar om ett hett lästips i januarikylan.

En kuriosa: Besök Jonathan Safran Foers hemsida theprojectmuseum. Är det ett grepp eller är det på riktigt - det han gör med tunnelbanelinjerna? Det är en berättelse som påminner om den jag just läst: mellan verklighet och övernaturlighet.