Sublimt var ordet

lista över tankar tänkta under 2 timmar i vampyr- och zombieland, i kronologisk ordning:

usch jag ångrar mig

detta är som när vi åkte genom öknen, okända människor tysta i en bil
tillsammans
då var vi sju nu är vi åtta

jag bävar för zombiesarna

varför skulle jag hamna i den här gruppen
med tre grabbar som säkert inte kan ta det på allvar i skogen?

oh, den vackra himlen i solnedgången

när kommer de? när kommer de?
om jag bara visste när de kommer, det är själva väntan som är det hemska
ändå vet jag att de kommer, det är ju därför vi är här
nej usch varför gör jag det här?
jag hatar till och med att se på skräckfilm
men ges man en sådan här chans måste man ta den
eller?

en död råtta
det betyder zombies
jag tror jag minns det från den enda zombiefilm jag sett
snart kommer de
i horder
zombies kommer alltid i okontrollerade horder
jag bävar för horden

det är vackert
och fågelkvittret
och flygplanen då och då ökar mystiken

nu börjar det
det var inte farligt alls
det var vitt och vackert

vackra kvinnor och simpelt skådespel
det borde vara mer realistiskt

nu är vi i vampyrland
sen blir det värre
vampyrer är vackra och sublima
men de borde röra sig snabbt
det är lättare på film det blir liksom verkligt då
människor är trots allt människor även när de föreställer monster

men sen kommer zombieland och då blir det horder
stampande horder som kommer mot oss

det händer något med gruppen
vi trycker oss mot varandra, främlingar
står rygg mot rygg på reflex
enade mot det okända

det doftar så gott om vampyrerna
om zombiesarna
när de sveper förbi
det ligger kvar som ett spår lite efteråt
jag drar in

hur står det egentligen till med jämställdheten bland vampyrerna?
och det där med erotiken

sublimt
det är det det är, sublimt
vackert otäckt överdådigt overkligt
tänk att det är människor som springer runt här och gormar och beter sig efterblivet

jag borde ha tagit fotriktiga skor

å skogen
det är så vackert ändå
det doftar så gott
naturen alltså, förutom monstersvepen

tänk om det kommer en zombiehord nerför kullen nu
jag blir nästan besviken om det inte gör det
nu har jag ju laddat
nu har jag bävat hela vägen

ett äpple
det kan jag äta när jag kommer hem
undrar om det är slut snart

märkligt egentligen
här har vi gått i över en timme sida vid sida
alldeles tysta
och tytt oss till varandra
för att aldrig mer ses

jag tror jag har fått nageltrång

Två pristagare!

Författaren Lars Gustafsson från Stockholm får årets litteraturpris av Selma Lagerlöfsstiftelsen. Det avslöjades vid en presskonferens på Mårbacka. Priset är på 100 000 kronor och delas ut den 15 augusti. Lyssna här på vad Lars Gustafsson hade att säga om priset!

Torgny Lindgren tilldalades 2009 års Piratenpris!
Juryns motivering löd:"För en berättarkonst där det höga och det låga, det breda och det smala sitter till bords tillsammans och skålar med varandra - allt i Piratens anda." Titta på den stolte pristagaren här!

PS. Mera Kandre ur våra gömmor

Precis när jag publicerat det förra inlägget och googlat runt efter en bild att illustrera det hela med, ramlade jag över en bild på Lyrikvännen med en rubrik som sade "hittills opublicerade dikter av Mare Kandre". Så vad gör bibliotekarien? Jo hon går in till arkivgömman bakom disken och fyndar fram nr. 4/2007 av denna tidskrift och ställer bredvid de tidigare omtalade Kandreböckerna. Efter att hon själv läst sina första Kandrerader, förstås.

Ett smakprov:

Ah,
En väldig bok överskuggar oss alla och jag älskar den,
ty den mullrar av barnasorl från ett väldigt hugg
som långsamt färdas genom rymden.

DS.

Även jag drar mitt Marestrå till Kandrestacken

Efter K-special om Mare Kandre härom veckan är alla hennes romaner utlånade på biblioteket. Men misströsta ej, hennes prosalyrik finns kvar (och står i detta nu på hedersplatsen bredvid informationsdisken).

Det har förstås både talats och bloggats flitigt om henne. Själv tillhör jag dem som inte kände till henne och som inte ens har sett programmet, men nu ska jag ta och göra det. Hon verkar spännande! Bland annat läste jag om henne i Botkyrka biblioteks blogg och fick då även tillfälle att lyssna på henne som sångerska i ett punkband. Bra låt, riktigt 80-tal. Det är alltid fint tycker jag. Så i väntan på hennes romaner kan vi lyssna och titta på henne på youtube och läsa hennes prosadikter.

Manipulera mera

Att ta saker i egna händer.
Att göra sin röst hörd.
Att helt sonika ändra på det som är fel.
Att inte be om lov.
Eller vänta på att de med makt ska fråga just dig.

Om detta handlar MFKs (Malmö Fria Kvinnouniversitet) besök på galleri Signal i Malmö under hela maj månad. Just nu kan du se två videoverk och ett diabildsverk i galleriet. Det handlar om en manipulation av den fysiska omgivningen och av olika samtalssituationer.

Det hålls även workshops för den som är nyfiken på att lära sig manipulera sin omvärld eller hitta på nya, mer lämpliga, innebörder åt slitna ord och begrepp.

För den som vill följa det hela hemifrån finns bloggen Korrektion där ett antal manipulatörer tagit på sig uppgiften att rätta det som rättas bör i mediefloden. Kanske manipuleras artikeln som upprörde över morgonkaffet. Om inte kan du ju alltid gå in och lämna din egen manipulerande kommentar.

Skönlitteratur i fokus

Oh, vilken härlig dag jag haft idag!
Under hela dagen har jag lyssnat till sex olika författare som berättat om sina författarskap och om sina böcker. Det var sex för mig nästan helt obekanta författare.
Jag hade bara läst en bok av en författare tidigare.
Det var också sex författare som var väldigt olika varandra. Författarskapen och personligheterna spretade åt olika håll, men alla tilltalade mig på något sätt. Det är också något alldeles speciellt med att höra en författare prata om sina böcker. Kanske hade jag inte läst eller upptäckt någon av dessa, om jag inte hört om dem idag. Nu fick jag lust att läsa alla.

Först ut var Sara Granér, ung serietecknare, aktuell med boken Det är bara lite aids. Saras serier utgår ofta från företeelser i samhället som hon irriteras över eller stör sig på. De exempel vi fick skrattade jag gott åt men insåg också snart hur allvarliga skämten egentligen var. Men jag ska verkligen läsa hennes bok och även hålla utkik efter hennes serierutor i DN.

Därefter berättade Johanna Rynell om sin roman Hitta hem, som innehåller två berättelser om två kvinnor. En berättelse om kvinnan Hild som lever i Sverige andra halvan av 1900-talet och som är författarens barndomsberättelse. Den andra kvinna Mala lever under reformationstiden. Båda lever under tider då stora omvälvningar äger rum i samhället. Förändringar som ingen av dem känner sig hemma med. Båda längtar till något annat och båda ger sig iväg på vandring för att finna det. Så tolkade i alla fall jag hennes berättelse om boken.

Behrang Miri, rappare, musikpeagog och livsaktivist från Malmö, fick därefter mig att förstå hur viktig rap och hiphop kan vara. Behrangs musik är boken om hans liv. Varje spår på skivan är ett kapitel i hans liv. Läs en intervju med honom här eller läs hans hemsida. Han skiva har vi inte på biblioteket, men den tänker jag föreslå till inköp.

Malte Persson berättade efter lunch hur han i sökandet på nätet efter olika kommunikationssystem stötte på information om den optiska telegrafen (som jag faktiskt hört talas om) och svensken Abraham Niclas Edelcrantz som konstruerade sådana i Sverige på 1700-talet. Poeten, uppfinnaren, operachefen, bibliotekarien, entreprenören, jordbrukaren, akademiledamoten och ämbetsmannen Abraham Niclas Edelcrantz (född Clewberg) fascinerade Malte Persson så mycket att han nu har skrivit en roman om honom som heter Edelcrantz förbindelser. Han beskriver själv boken så här på sin hemsida: Boken skildrar, på ett förhoppningsvis inte alltför vördsamt sätt, valda delar av det sena 1700-talets och tidiga 1800-talets svenska historia. Det handlar om vänskap och intriger, individer och relationer, mystik och vetenskap, krig och konst, och mycket annat.

Den ende författare jag tidigare hade läst var Johan Theorin och hans första bok Skumtimmen, som jag tyckte var väldigt bra. Idag berättade han om sin nya bok Nattfåk. Bägge böckerna tilldrar sig på Öland och miljön där är väldigt viktig för böckerna och för författaren som är uppväxt där. Han utgår ofta från någon av de historier och skröner han hört under sin uppväxt och bygger sedan upp sin deckarintrig runt den. Fyra böcker om Öland ska det bli. En för varje årstid.

Sist ut var Mian Lodalen och henns bok Dårens dotter. En bok som till ungefär 50% är självbiografisk och som handlar om Mians pappan och hennes uppväxt i ett frikyrkligt Jönköping. Mamman dog när Mian var liten och pappan var en stor slarver, som inte tog något som helst ansvar för Mian. Historien har funnits inom Mian i över 30 år och var en stor befrielse för henne att skriva.

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen och i brist på egna idéer tipsar jag om Svenska Dagbladets Quiz - testa dig själv angående Bokklassiker.
Jag fick faktiskt 7 rätt av 10, vilket jag inte trodde. För ska sanningen fram har jag inte läst alla.
Testa själv!

Två opåskiga påsktillställningar

För den som vill ta paus från äggätande och andra helgaktiviteter och bege sig mot folktätare ort har jag två tips:

Skärtorsdag klockan 18-21 på galleri Pictura i Lund.

Två Malmöbaserade konstnärer gör tillsammans en enkvällsutställning med text- och bildverk som kretsar kring begreppet trance. "Trans, Trance; (av fornfranskans transe, ”övergång från liv till död”, av transir ”övergå”, ytterst av latins tra´nseo ”gå över”, ”överskrida”), själsligt och kroppsligt tillstånd som innebär att en person frånkopplas normal uppmärksamhet på yttervärlden och absorberas av sitt inre."

Långfredag klockan 10:00 - 03:00 på Inkonst i Malmö.

En heldag med scenkonst i det nystartade scenkonstnäterket Potato Potatos regi. Det blir teater, musik, performance, poesi, dans och workshops med mer eller mindre unga och än så länge oetablerade scenaktörer. Spretigt och spännande tror jag, och misstänker att allt kan hända.
Klicka här för att läsa mer om programpunkter och priser.

Fyll gärna på med fler (påsk)tips genom att göra en kommentar till det här inlägget!

påsk"ägg"

Idag ägnade jag mig åt att lägga in små överraskningslappar i ett antal böcker med påsktema i Hjärup. Så om du lånar en påskig bok kanske du får en skatt på köpet. Lite som påskäggsjakt.
Trevlig läsning!

rapport från nyhetshyllan

jag läste idag i en annan biblioteksblogg att stockholms stadsbiblioetk "twittrar" första raden ur magasinböcker. Spännande, tänkte jag. Och här kommer Staffanstorps biblioteks cover på Stockholms stadsbibliotek -några slumpmässiga rader från slumpvis utvalda böcker på vår nyhetshylla, manipulerade till vad vi kan kalla för dagens dikt:

man får inte ta bort eller lägga till någon bit

den väldige Lorentz åsåg hennes vilsenhet,

reste sig,

sträckte ut armarna och sade hest:

- även sommarplats och vinterplats kostar mer för en större båt

man får inte ta bort eller lägga til någon bit
är uppbyggt av en separat Bi-Ampli-utrustad radioenhet (BX 642 A) och

separata högtalare för bas- och

en koloni svanar bor precis vid spetsen, men några örnar har jag aldrig sett där

man får inte ta bort eller lägga till någon bit

De citerade böckerna som du kan kila ner och låna är:

Joakim Pirinen - Döda paret och deras "vänner"

Elisabeth Goldstein - General von Döbeln: Den rosa glipan

Wåhlstedt Eje - Köpa motorbåt

Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (7-dagarslån)

Radiogrammofonen - en harmoni i klang och elegans

Litterära klassiker som radioteater

Nu är det dags för ett ännu ett radiotips från min sida. Förra helgen låg jag utslagen i sängen redan halvnio på kvällen istället för att vara ute och roa mig. Det enda energin räckte till var att klicka mig in på radioteaterns hemsida, luta mig bakåt med slutna ögon och lyssna till Franz Kafkas "Processen". Det var en rätt intressant upplevelse. Jag har läst den för några år sedan, men vad som slog mig med starkare kraft denna gång var vilka helgjutna repliker den innehåller. På så sätt är texten i sig väldigt tacksam att läsas högt, något jag för övrigt förespråkar i stort (detta en parentes). Men nu läses den alltså som en pjäs, och utöver replikerna kommer plötsligt något slags musikalinspirerade partier in och bryter den suggestiva stämmningen. Bryter det suggestiva men ökar det absurda.

Ett annorlunda och avslappnande sätt att inta klassikerlitteratur på. Funkar till och med efter en hård arbetsvecka när ögonen bara faller ihop. Och lockade åtminstone mig till ett skratt. Ta en titt på radioteatern klassiker och lyssna på Kafka eller kanske en av mina favoriter: Inger Christensen. Eller slå på radion klockan 19.03 på fredag om du vill "läsa" Jean-Paul Sartre.

Seniorcafé

Vårens bokkafé för seniorer i Hjärup hade i år temat Blommor och trädgård. Christina berättade om ett antal böcker om pelargoner och orkidéer, plantering i kruka, hur man bäst utnyttjar sina kvadratmetrar till trädgård och om Karin Larssons kärlek till blommor och grönt och hennes liv på Sundborn.

Många intresserade lyssnare fick också lyssna till Herman Lindqvists kåseri Dill är mer än du tror. Dill är nämligen inte lätt att få tag i om man befinner sig utomlands, i alla fall inte i Frankrike där Herman Lindqvist bott i flera år. Det går att hitta, men då hos blomsterhandlaren, som använder den som dekoration i buketter. Glad i hågen köpte H. Lindqvist all dill som fanns i butiken och den dagen frossade familjen i dill.

När han redan nästa dag ville köpa mera, fick han av en förskräckt blomsterhandlare, som undrade vad han skulle ha all dill till, veta att dillen var besprutad med arsenik för att hålla sig och att ingen fransman skulle komma på idén att äta blomsterdekorationer.

Familjen överlevde dock som tur var!

Den nya världsfotbollen - Erik Niva

"Världen förändrades under 1990-talet. Planeten globaliserades, fotbollen kommersialiserades. Vad är egentligen kvar nu på andra sidan millennieskiftet? Under drygt fem års tid har sportjournalisten Erik Niva rest runt i en fotbollsvärld som inte längre ser ut som den brukade göra. Han har rullat iväg en boll, följt den genom 170 städer i 40 länder och intervjuat oligarker, juntor och tonårsmiljonärer. Han har sett den starta ett krig på Balkan, överleva ett och annat på Nordirland och stoppa ett på Elfenbenskusten. Han har följt en av vår tids allra största populärkulturella ikoner, från Kunming i öster till Los Angeles i väster. Fotbollen har alltid varit en extremt känslig samhälls-barometer. I den här boken, decenniets största svenska satsning på nyskrivna samtidsreportage, mäter den trycket i en värld där avståndet mellan de som har och de som inte har ständigt växer, både på gatorna och i serietabellerna."

Internationella kvinnodagen, Malmö 2009-03-08 (en sammanfattning)

en grå stad i en grå dag
ett blött folk i en våt stad
det går rykten om att det är patriarkatets fel

– Vad ska vi göra?

– Kross/ det ryktas om det grå patriarkatets död (röd)

– när när när?

– krossa sexismen

den blöta patriarken sägs vara ful (gul)


– inga sexister på våra flator

och vi skanderar (skamdelar) samma saker nu som de på 60-talet


– vi vill ha sex vi vill ha sex vi vill ha
– nu nu nu

har det således aldrig funnits någon frihet?
kvinnor
medsystrar
ta er ut ur husen (musen)

gå ut i parkerna och akta er för äkta män

det går rykten om att det är patriarkatets fel


– VAD SKA VI GÖRA?

största möjliga tystnad

bokprat i radio

I nästa vecka börjar Sveriges radios lyssnarpanel diskutera de romaner som är nominerade till 2008 års romanpris. Juryn består av sju läsande radiolyssnare och förutom att diskutera är det även de som utser vinnaren. Från måndag till torsdag kan du ta del av diskussionerna i p1 kl. 14.03 och vem vinnaren blir får vi veta på fredagen.

De nominerade är:

Erik Andersson: Den larmande hopens dal
Marjaneh Bakhtiari: Kan du säga Schibbolet?
Agneta Klingspor: Pressa läpparna här
Elsie Johansson: Sin ensamma kropp
Malte Persson: Edelcrantz förbindelser
Andrzej Tichý: Fält

På måndag börjar panelen med att prata om Kan du säga Schibbolet? och Den larmande hopens dal.

Så har du inte läst dem har du några dagar på dig att hinna.

Själv tänkte jag lyssna på tisdag då det är Edelkrantz förbindelser som avhandlas. Det är nämligen den enda jag har läst (vågar man säga det som bibliotekarie?) men den var också väldigt bra. Jag är inte den som brukar läsa historiska romaner men den här tyckte jag mycket om. Malte Perssons språkbehandling fångade mig liksom hans humor. Han har fått mycket god kritik för detta liksom för sitt sätt att experimentera med genren och blanda in samtid i det historiska. Och jag, jag kan bara hålla med. Vi får se vad lyssnarjuryn säger. Jag säger i alla fall: sätt igång och läs, och lyssna med mig på tisdag. Eller, lyssna ändå - du kan ju få några tips. Och läs ändå!

På spåret

Min tanke var att tipsa er om SR c som är en del av Sveriges Radio, fokuserad på mer nischade program som inte får plats i den vanliga radiokanalen. Det är ”radio för konst och idéer och fri sikt”, ”en radioscen där vi utforskar nya sätt att presentera och använda ljud och bild på webben” som de själva beskriver det på sin hemsida. Således gick jag en kväll in och valde ett spår på måfå för att testa. Jag fastnade för spåret (som är kategoriserat under tema ”spår”) ”spårfilosofi”, där tre filosofer för en diskussion kring spår som finns i språket. Fastnade så pass att jag nu måste dela med mig av några av deras och några av mina funderingar kring detta fenomen. Diskussionen utgår från en utställning om litteraturvetaren och filosofen Roland Barthes som menade att:

Språket är aldrig någon oskuld. Orden har ett sekundärt minne som på något mystiskt sätt lever kvar mitt bland nya betydelser.

Genom vårt användande av språk för kommunikation lägger vi hela tiden ut både avsiktliga och oavsiktliga spår då vi inte kan hålla all mening som kommer med orden vi väljer inom vår kontroll. De medvetet utlagda spåren kan sedan dessutom tolkas antingen som vi hade tänkt eller på ett helt oförutsett vis.

Så är det till exempel med texten och läsaren:

Vi följer alltid det utlagda spåret då vi läser eftersom läsande går ut på att försöka förstå det skrivna. Men läsandet är också en aktiv handling där vi befruktar texten (spåret) med våra egna avtryck. Vi följer alltså inte blint utan vi tolkar spåret. Och spåret finns inte förrän vi upptäcker det. Alltså kan man tänka sig att texten, eller det muntliga uttalandet, inte finns utan en läsare eller åhörare.

Theodor Kalifatides skriver i boken ”I ett nytt land utanför mitt fönster” om sina upplevelser av ett nytt språk i ett nytt land i en ny kultur.

”Jag var ännu inte anfrätt av ordens betydelser, jag skrev utan att veta vad jag menade; jag skrev därför att de nya orden helt enkelt var nya och jag kunde fylla dem med den innebörd jag önskade. Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.”

(Detta citat läste jag under förmiddagen i katalogen till en retrospektiv utställning av malmöbaserade konstnärenVassil Simittchievs verk. En utställning jag besökte dagen innan på en visit i Sundsvall. Allt detta, olika spår som med mig som uttolkare strålar samman till ett nystan med mig och mitt intresse för ord och språk som mittpunkt. Inom och utifrån vilket jag likt en spårhund nosar mig till nya spår att följa. Jag lägger avtryck att utforska på hög. Garnstumpar flyr iväg åt olika håll och ligger förhoppningsvis kvar ett tag i väntan på att bli uppföljda. Detta en parentes.) Kalifatides tankar kring friheten i ett nytt språk spårar jag till mina upplevelser av att vara en isolerad ö i sitt hemspråk, omgiven av ett hav av främmande ord, när jag umgicks med min anteckningsbok på en annan kontinent. Men de är motstridiga Barthes konstaterande att språkets oskuld är omöjlig eftersom det alltid, genom sitt ursprung, är fyllt av tidigare mening. Avlagringar – sediment av mening. En ordens betydelse som programmets filosofer menar kan nötas bort mer och mer med tiden, men aldrig helt försvinner. Det tål att tänkas mer kring.

Så språket sätter spår i oss samtidigt som vi sätter spår i språket. ”Språket tänker i oss” säger en av filosoferna och jämför med datorers tangentbord, där bokstäverna är placerade på det sätt som gör skrivandet mest effektivt. På samma sätt som bokstävernas placering styr fingrarnas framfart över tangentbordet påverkar språkets möjligheter vårt sätt att tänka. Detta ger den intressanta tankegången (åtminstone på svenska) att jag kanske tänker annorlunda beroende på vilket språk mina tankar ges uttryck i. Jag måste lära mig fler språk så att mina tankar kan korsa fler spår! Så att de liksom tågen kan växla mellan de utlagda spår som leder till framtida resor och likt elektriciteten kan hoppa mellan spåren och korsbefrukta dem.

Som du säkert förstår rekommenderar jag varmt ett besök. Om du vill kan du förutom att filosofera låta dig hypnotiseras i 10 minuter. Känner du mer för att påverka din situation medvetet kan du vara medkompositör till 5 kompositörers musikaliska ”vikgubbe”. Och det finns en massa ljudkonst, temaprogram och experiment att botanisera i.

Väntetider

Ibland blir kön till en omtalad eller populär bok lång. Just nu tror jag att vår längsta kö är den till Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
22 låntagare står i kö till 3 exemplar.
Det tycker vi är en väldigt lång kö.
Men det är ingenting mot den kö som New Yorks folkbibliotek har till boken Revolutionary Road av Richard Yates. Jag hörde ett radioprogram om boken häromdagen och där nämndes att det stod 600 personer i kö till den. Jag trodde jag hörde fel, så jag kontrollerade på deras hemsida.
Det stämde! Visserligen hade kön sjunkit till 599. Men ändå!
Hos oss står 4 personer i kö!

Nu finns även vuxen-DVD på biblioteket

Nu har vår filmuthyrning kommit igång så smått.

Exempel på filmer du kan hitta här är:

Padre padrone

Fjärilen i glaskupan

Paraplyerna i Cherboug

Charile Chaplin (samlingsbox)

Babel

Och fler är på väg.

Välkommen in och låna!

* 30:- film.

* lånetid: 3 dagar

*1 film per tillfälle

Alla Hjärtans Dag

Den 14 februari är det Alla Hjärtans Dag
Varför inte uppvakta någon nära och kär med en dikt.
Skriver du inte egna, finns det många diktsamlingar på biblioteket.

Det är med dina händer…

Det är med dina händer
du talar till mig
inte med ord och ögon
inte med någon annan
del av dig själv

Därför
om du frågade hur
jag längtar efter dig
skulle jag svara

Det är din hand

Min hand i din varma
Mot min rygg din hand
i mörkret din hand
din hand kring mitt hjärta

Ann Smith

Ur ”De vackraste kärleksdikterna”

cover på annons gällande läkemedelsstudie

Du kan vara lycklig om:

– du har känt dig uppstämd nästan varje dag under de senaste 2 veckorna.
– Du har hittat intresset för det mesta omkring dig, eller kunnat finna riktigt nöje av sådant du vanligen inte brukar tycka om.
– Du upplever dig pigg och kraftfull nästan varje dag.
– Du känner dig värdefull eller har oskuldskänslor nästan varje dag.
– Du har sömnlätthet.
– Symptomen leder till att ditt dagliga liv och ditt arbete påverkas positivt.